Tinderromanen har blivit vår tids generationsroman och två av Sveriges mest omtalade kulturyttringar 2019 måste väl vara dokumentärfilmen ”Parning”, som handlar om 20-åringarna Naomi och Edvins svårigheter att dejta varandra i nätdejtandets tid, och vår allas favorit Liv Strömquists seriealbum ”Den rödaste rosen slår ut” i vilket hon undersöker vad kärlek är när vi alla är utbytbara varor på en marknad. 

Jag älskar dessa kulturyttringar men måste också motvilligt erkänna att jag är trött på alla dessa diskussioner om hur dejtingappar ­– denna oas av att kunna välja och välja bort – påverkar vår förmåga att kunna bli kära. Främst eftersom det är daterat. Ingen använder nämligen Tinder längre. 

”Vad gör man när bara bottenskrapet är kvar på Tinder och det inte dykt upp något vettigt alternativ?” frågar min kompis Ellinor mig. Och det undrar jag med. Var är alla singlar? För på Tinder är de inte. 

”Det var bättre förr” är verkligen ett uttryck som stämmer på dejtingappar. I april 2014 skaffade jag och hela mitt kompisgäng Tinder. Vi slutade prata med varandra när vi åt middag tillsammans och satt och svajpade på våra mobiler istället. En månad senare var jag på min första Tinderdejt. Han hette Albin och kom från Borås. Vi skjutsade varandra på min rosa cykel och han ropade: “Vi startade sommaren den här kvällen.” Han hade fel. Vi två startade ingen sommar tillsammans. Men Tinder startade däremot mycket mer än bara en sommar för mig. 

Sedan dess har jag varit på en rad Tinderdejter: blivit förälskad, kanske till och med kär, haft väldigt kul, fått bra vänner. När jag jobbat i andra städer, där jag inte känt så många, har Tinder varit ovärderligt. 

Nu får det längesen jag var på en Tinderdejt – eller ens öppnade appen. Jag funderar över Ellinors fråga. Det finns faktiskt inga alternativ till Tinder nu. Kanske är det något positivt. Nu när vi inte längre är dessa utbytbara varor som kan väljas bort med ett svep borde vi ju rimligen återfå förmågan att kunna bli kära? 

Det har dock inte hänt mig än. Och jag tror tyvärr att det är ett tag kvar innan vi vågar oss på att ragga i matbutiker och bibliotek. Dessutom hade det nog inte varit så välkommet. 

Jaja. Till dess att någon kommit på ett vettigt alternativ till Tinder kan jag väl skriva på en generationsroman som handlar om att fundera över vettiga alternativ till Tinder. 

KRÖNIKA

Ida

Stiller