I ”Luleås stads historia 1621–1921” skriver Birger Steckzén och Henrik Wennerström om hur Luleå under sin första tid var ”utsatt för ett attentat, som kunde ha kostat staden dess existens”.
Piteå uppträdde nämligen som storebror i början, möjligen för att ha fått sina stadsprivilegier två månader före Luleå. De styrande i Piteå skrev 1634 till Kungl. Maj:t och påpekade att det var trångbott i Luleå och att stan därför borde ödeläggas och gå upp i Piteå.
Riksrådet rådfrågade landshövding Stellan Otto von Mörner, som menade att Luleå stad bara bestod av en socken och inte kunde ”bliva i längden behållen”. Piteå låg dessutom bättre till, tyckte han, genom närheten till Norge (!) och Nasafjäll silvergruva.
Regeringen beslöt ändå att Luleå skulle få ha kvar sina privilegier.
Piteåborna skickade en ny begäran 1641, men fick då inget svar från Kungl. Maj:t och därmed föll försöket att göra slut på grannstaden.
Också Norrbottens läns första landshövdingar var avogt inställda till ”nya Luleå”.
Per Adolph Ekorn tillträdde 1810, men bodde kvar i Sunderbyn och hade residenset i den gamla staden. När Gustaf Adolf Koskull tog över 1816 ville han flytta residenset till Piteå, som han ansåg ”i alla avseenden lämpligast”. Luleå stad var för trång och dess ”avlägsenhet på en sidoväg i en för övrigt obebodd trakt försvårar kommunikationen.”
Kungl. Maj:t godkände flytten, då ”residenset borde vara Stockholm så nära som möjligt.”
Först i mitten av 1850-talet lyckades Luleå ta över residenset och länsstyrelsen.
När Piteå firade sitt 300-årsjubileum sa borgmästaren David Markström lätt avundsjukt till Luleås representanter:
”Till en början lika som ett par tvillingar till storlek, struktur och väsen har de båda städerna särskilt under de sista mansåldrarna gått väsentligt olika öden till mötes. Gynnad av många sammanverkande faktorer har Luleå stad växt sig stor och stark och bildar nu metropolen i Norrbottens län.”
Malmbanan hade så dags kopplats till Luleå och inte till Piteå. Med järnvägen tog utvecklingen fart i Luleå medan den i Piteå stod stilla.
Så sent som på 1960-talet konkurrerade städerna om den nya hamnen för ut- och inskeppningarna kopplade till malmen och stålet. Haraholmen i Piteå hade de bästa naturliga förhållandena, men Luleå vann ändå den kampen.
Hur det går i matchen på torsdag återstår att se.