Inget blommar i poesin som blommor. Oavsett tid och kultur har poeter skrivit om blommor. Eller använt sig av blommor som metaforer.
Är inte blommans livscykel också människans? Gro. Skjuta skott. Blomma. Vissna. Dö.
Självfallet har poeter under lång historisk tid fascinerats av blommor. Blommors utseende leder tankarna till människors verkliga eller önskade egenskaper.
Framför allt har män liknat kvinnor vid blommor. Eller som Victor Hugo sa: Gud skapade två saker perfekta – kvinnan och rosen.
Ska du skriva en kärleksdikt – undvik hjärta och smärta. Gå till blommornas erotik med ståndare och pistiller. Det har många poeter gjort.
I juni 1855 – mitt under brinnande Krimkriget – skrev Zacharias Torpelius Under rönn och syren. En dikt som föll August Strindberg i smaken, vilket ledde till att han använde den i skådespelet Midsommar (1900).
Blommande sköna dalar
Stråla af sällhet då;
Klarare våren talar,
Bättre vi den förstå.
Aftonen rodnar, vakan slår,
Stilla en doft ur hjertat går.
Blommande sköna dalar.
Stråla säkerhet då.
Blommor är en stor del av indiers kulturella liv. Det har den indiske poeten och Nobelpristagaren i litteratur 1913, Rabindranath Tagore, tagit fasta på. I dikten Flower School visar han hur viktiga blommor är i den indiska poesin.
När stormens moln mullrar på himlen och juniregnet faller / Den fuktiga östanvinden marcherar över fälten och blåser säckpipa över bambun / Från ingenstans slår blommor ut och dansar i vild glädje.
Och så Nils Ferlin, förstås. I den postumt utgivna En gammal cylinderhatt (1962) finns den klassiska dikten Får jag lämna några blommor.
Får jag lämna några blommor
– ett par rosor, i din vård
[...]
Den ena är den är vit
och den andra den är röd
men den tredje vill jag helst dej förära.
Den blommar inte nu,
först när givaren är död
– men då blommar den rätt länge,
min kära.
Eva-Stina Byggmästar har skrivit en diktsamling, Knoppar blommor blad och grenar, som fullkomligen utsöndrar klorofyll. I Min amatörbotaniska självbiografi (2012) skriver hon om sitt livslånga botaniska intresse och ger samtidigt en fascinerande inblick i den egna diktträdgården.
”Det märkliga är att jag trots mitt stora naturintresse i sinom tid hamnade vid en skrivpulpet som diktare. Men växtvärlden glömde jag på intet sätt, tvärtom!”
Men VEM
ringer ringblomma till?
Hälsa från mig, att jag önskar
alls ingen skir grönska,
men en löksommar,
med feta,
friska blad
Författaren och litteraturkritikern Eva Ström är en av vårt lands främsta poeter. Hon har, liksom många andra, också skrivit om blommor. Här en dikt ur samlingen Brandenburg (1993):
Snittblommorna darrade i vasen.
Laparoskopet sänkte sig ned /
genom bukväggen.
Ögat iakttog de svarta plastsäckarna, /
den lilla hårda buketten
med vitsippor och vårlök, bokmärket /
med rosen och kattungen.
[...]
Den talande teg. Och mindes /
i mörkret. Kyssen i nackhåret.
Han genom henne. Hon genom honom.
Listan med poeter som skrivit om blommor kan bli lång. En personlig favorit från musiksidan är Philemon Arthur and the Dungs Blomman. Enkel låtlyrik när den är som bäst.
När jag var i Lomma
Då tänkte jag på dig
Då köpte jag denna blomma
Och blomman är till dig
Den blomma som är mest omnämnd i dikter och sångtexter är rosen. Såväl i högklassiga texter som i pekoral. Ja, en ros är en ros är en ros ...