Och just Maria har fått sitt litterära eftermäle i Berit Austengs skrift Morgendogg. Maria JohansDotter 1805-1867. Den boken är svåråtkomlig, utgiven i en stencilerad norsk upplaga tillgänglig genom Sörfold folkebibliotek i Straumen strax norr om Fauske. Det var nämligen dit som Maria med familj skulle utvandra och ha sitt vuxna liv.
Gården i Tällträsk beboddes av husfadern som tyranniserade en styvson, en tidigt död dotter, en hustru som jämte ett nytt barn dog i barnsäng samt två äldre döttrar vilka drunknade i träsket. Samtliga fyra kom att begravas på kyrkogården i Öjebyn efter att ha vilat tillfälligtvis i sommargravar.
Därefter fanns husfadern kvar, liksom en andra hustru av samiskt ursprung som också med tiden gick och dränkte sig, dessutom styvsonen som begick självmord. Och sen den olyckliga Maria.
Allt detta utspelade sig åren kring det skräckfyllda 1809, när kustlandet inte minst i Pitebygden var ockuperat av ryska soldater. Som tur i oturen kanske man får uppfatta att Tällträsk låg vid sidan av de stora stråken. Vardagen fortsatte men 1821 kom nästa olycka.
Huset i Tällträsk brann ned och uppbyggandet krävde arbetare utifrån. En av dessa var Olof Gabrielsson, son till soldaten Gabriel Studsare i Lillpite. Behöver vi säga det - Maria och Olof blev ett par men kom inte att stanna kvar i Tällträsk. I ett första steg flyttade man till Lövudden i Lauker men där gavs inte heller någon framtid. Vidare västerut gällde. Fem svältande barn liksom Maria och Olof drog iväg på vinterföret de förti milen över fjällen och till det välsignade havet - där det fanns mat. Den färden gick via Kvikkjokk och Virihaure.
Stegvis flyttade man således från Pitebygden till Folden-fjordarna i Nordland fram till början av 1830-talet. Man kom på ett sätt som arbetssökande flyktingar, utan renar och släktförankring, med ett främmande språk i brytpunkten som man var mellan norska, svenska och samiska. Till att börja med fick man i Inner-Reinvika en enkel bostad, fönsterlös och utan odlingsmark. Så sakta kunde familjen bygga upp en ny tillvaro utifrån nordnorska näringsförhållanden. Sillen i havet och torsken ute vid Lofoten var de stora resurserna.
Flytten för den svenska familjen gick vidare. Den här gången till en utäga hörande till Foldens prästgård. På ett sätt var det att byta upp sig rent materiellt men näringarna var trots allt desamma: några husdjur, fiske, båtbyggeri och dessutom att segla på det lynniga havet. Pålsmässodagen 1854 drog Olof Gabrielsson till handelsmannen i Kjerringöy för att proviantera inför årets stora lofottur. Man seglade ned sig och Olofs kropp blev inte återfunnen utan "fick vila i tången". Maria gick in i ett mentalt mörker. Hon kunde inte ens få använda brudgumsskjortan till likskjorta för Olof.
Kvar blir Maria, utarbetad, övergiven, nära livets slut, där mest bara en innerlig gudstro gav styrka i en ond värld. Så kom finalen: Maria JohansDotter från Viken vid Tällträsket dog av lunginflammation på gården Österelv vid Nedre Kobbvattnet den 16 april 1867. Men därmed var inte de praktiska bekymren slut. Vattnet var inte farbart på våren så likskjuts fick vänta till långt in i juni när hon gravsattes vid Rörstads kyrka. Cirkeln tycks sluten om man jämför med Tällträsk och likskjuts till Öjebyn.
Just ordet Rörstad ger oss anledning att anknyta till en annan resenär "från hav till hav", ingen mindre än Carl von Linné, som sommaren 1732 gjorde sin välkända lappländska resa.
Han använde Rörstad som sitt "vändkors" eftersom han färdades tur och retur i Luledalen och då stannade något dygn i prästgården. Där tjusades han av tre saker, att få uppleva havet, att kunna träffa prästen som tidigare hade tjänstgjort i Västindien samt att möta prästens sköna dotter. Så långt vad gäller jämförelsen med Linné.
Fattigfolkets bosättningar är det svårare att spåra. Ingenting finns kvar i Tällträsk, ingenting i Inner-Reinvika. Vi får i dag nöja oss med "husmannsplassen Kjelvik" vid E 6:an mellan Fauske och Narvik. Behövs närmare precisering så ligger platsen 4 km söder om Kobbelv. Där finns bevarat en restaurerad "torpargård" med boningshus och förvaringsbod, med ladugård, smedja, källare och härbre. Här bodde 1763 en same från Jokkmokk, en som likt Linné eller Maria och Olof drog över fjällen till ett annorlunda land ute vid havet.