Litteraturvetaren Malin Löf Nyqvists doktorsavhandling "Hundraårsflöden: översvämningsskildringar i svensk samtidsprosa" har en tydlig koppling till Norrbotten. När hon som doktorand skulle välja ämne att fördjupa sig i spelade Mikael Niemis roman "Fallvatten" en viktig roll.
– Jag blev väldigt inspirerad av att läsa den. Som katastrofroman kändes den ny i svensk litteratur och den har även en tydlig lokal förankring som jag tyckte var jättespännande.
I romanen släpper en spricka i Suorva-dammen lös en katastrofal flodvåg som sveper nedströms längs Luleälven. Perspektivet skiftar sedan mellan de människor som på olika sätt drabbas av katastrofen.
På senare tid har översvämningar blivit ett centralt motiv i filmer, tv-serier och böcker, där vattenkatastrofer i olika former gör klimatkrisen påtaglig och konkret. I sin avhandling analyserar Malin Löf Nyqvist fyra verk i svensk samtidsprosa där översvämningar har en huvudroll.
Det hon har hittat är katastrofer som i första hand slår hårt i karaktärernas närmiljö. Att det konkret lokala betonas mer än det abstrakt globala är en trend som även finns i internationell klimatfiktion.
– Platser och relationer mellan människor är väldigt viktiga för hur katastroferna gestaltas, säger litteraturvetaren.
Lite överraskad blev hon av hur mångfasetterat platsrelationerna skildras. Det uttrycks inte bara kärlek till platsen och människorna, utan också äckel och avsky.
– Ja, det är både positivt och negativt, det är intressant.
Malin Löf Nyqvist beskriver i avhandlingen en litterär tradition med skildringar av islossningar, vårfloder och översvämningar, framför allt i de norrländska älvarna och vattenkraftsprojekten där. "Fallvatten" tycker hon tydligt anknyter till traditionen, som består av olika typer av berättelser. Ett tidigt exempel är "Kexis kväde", diktverket om islossningen i Torneälven år 1677.
– Ett senare exempel är Lars Wilhem Svonnis "Överskrida gränser" från 2005. Precis som "Fallvatten" handlar den om att Suorva-dammen brister och orsakar en översvämning i Luleälven.
Anspelningar på syndafloden är vanliga i de romaner Malin Löf Nyqvist undersökt. Myten har beskrivits i flera kulturer genom historien. Varianten om Noa och hans ark i Gamla testamentet känner de flesta till.
I de svenska samtidsromanerna finns referenser till myten mest mellan raderna. Det kan vara karaktärer som har roller som liknar Noas, eller föremål som kan tolkas som en ark, eller spår av idén att översvämningen är ett slags straff från en högre makt.
– Det är inga direkta omarbetningar av hela syndaflodsmyten, mer element som kommer igen.
I "Fallvatten" har hon hittat ekon av myten i bildspråket och att karaktärer använder bibliska ord eller anspelar på syndafloden när de talar. Lovisa i romanen kan också ses som en spegling av Noa-gestalten.
På klimatkrisen tänker litteraturvetaren ”med oro såklart”. Hon tror att frågor om vatten kommer att bli viktiga och de närmaste årtiondena avgörande för alla arters framtid på planeten.
Att undersöka hur vattenkatastrofer gestaltas i samtidslitteraturen kan kanske tyckas nedslående. Men i berättelserna har Malin Löf Nyqvist hittat mycket av hopp, kreativt tänkande och konstruktiv bearbetning av svåra känslor.
– Så för mig har arbetet varit väldigt givande när jag känt klimatångest, säger hon.