”Marjattas sång” är en soloföreställning där musikern och sångerskan Mirja Palo är kvinnan bakom allt.
Hon har gjort manus, text och musik, och gestaltar de fyra kvinnorna på tre olika språk. Dessutom spelar hon kantele och sjunger musik som är specialgjord för varje kvinna.
– Några av texterna är traditionella verser hämtade ur det finska nationaleposet "Kalevala", och en äldre psalm finns med. Men resten har jag skrivit själv utifrån berättelsen.
Egentligen skulle premiären ha varit strax före jul 2020, men den fick flyttas fram på grund av pandemin. Istället är det urpremiär på vårfrudagen den 25 mars i Jokkmokk, inför en mycket begränsad publik.
– Tanken är att ta upp den igen längre fram, beroende på hur läget är. Förhoppningsvis kan vi turnera i maj.
Det var NSD:s kulturkrönikör Anneli Mäkinen som för några år sedan introducerade Mirja Palo för ”Marjattas sång” i "Kalevala". I berättelsen blir kvinnan havande när hon äter ett lingon i skogen. Hon blir förskjuten av sin familj, men försöker hitta någonstans där hon kan föda sitt barn.
När Mirja Palo fick idén till föreställningen väntade hon själv sitt andra barn.
– Jag började reflektera över utsattheten när man bor i glesbygd, långt ifrån BB. Marjattas utsatthet i den berättelsen, som skrevs för så länge sedan, gjorde att jag ville göra något om förlossning baserad både på nutid och längre tillbaka i tiden.
Bastun var en viktig plats, och får därför en central roll i föreställningen:
– Fram till en bit in på 1920-talet var det vanligt att kvinnor födde barn i bastun, framför allt i Finland men även i Tornedalen, berättar Mirja Palo och tillägger att hon även intervjuat några barnmorskor med lång erfarenhet av vad som förändrats under årens lopp.
Föreställningen berättar historien om fyra kvinnoöden:
Där finns Marjatta, som är väldigt ung när hon blir gravid och inte har någon som vill hjälpa henne.
Den unga kvinnan Liina kommer från trakten kring Karesuando och har 30 mil till BB. Hennes berättelse utspelar sig i nutid.
Tornedalskvinnan Matilda är baserad på den sanna berättelsen från Tyra Helena Lindströms bok ”Matilda 24 gånger med barn”.
Káren bor utanför Jokkmokk och är flyttande, renskötande same. Historien är hämtad från Lilian Ryds ”Kvinnor i väglöst land”.
– Jag gestaltar fyra olika kvinnor med olika språk, det har varit en stor utmaning.
Alla kvinnor har också sitt eget musikaliska uttryck.
– Marjatta utgår från kantelen, Matilda sjunger psalmer, mest på finska. Kárens sång är jojkinspirerad och Liinas har lite mer popstil. Så musiken får guida gestaltningen av kvinnorna.
Mirja Palo sjunger på svenska, finska och samiska. Vissa inslag i den talade monologen är på finska. Hon gör även en barnmorskas röst som kommenterar genom föreställningen.
– Kvinnor och förlossning, det arbete och den kraft som vi har, är inte så synligt i konsten. För kvinnor som fött barn är det en av de största upplevelserna man har med sig i livet. Den har inte fått den plats den förtjänar, tycker jag. Därför känns det angeläget att lyfta det ämnet.
– Nu sker nästan alla förlossningar på sjukhus, övervakade av teknisk apparatur. Men i grund och botten är det en ursprunglig kraft, som ett slags naturkraft. Det får vi inte glömma bort.
Hon vill även lyfta barnmorskornas historia genom tiderna.
– Vilket fantastiskt yrke, och vilket jobb de gör, med ovärderlig kunskap. Det har varit en fin upplevelse att ta del av den kunskapen, och få perspektiv på sitt eget liv.
Att ha urpremiär på just vårfrudagen känns också speciellt, berättar hon:
– Det finns mycket symbolik i den. Även i den samiska historien är det en speciell dag. På Márjjábeaivi vänder sig renkalven och lammet i vajans och tackans mage. Den berättar också om hur vädret kommer att bli framöver.