Maria Fontosh föddes i västra Ukraina, i dåvarande Sovjetunionen. Men så småningom flyttade familjen till staden Syktyvkar nära Uralbergen, där hennes föräldrar fortfarande bor.
Som elvaåring började hon spela piano, men ansågs vara för gammal för en pianistkarriär, och vid 14 års ålder antogs hon till en kör och dirigeringslinje där det var obligatoriskt med sångundervisning. Det var också där hon upptäckte sin fantastiska röst.
- Jag fick en sång av min lärare som Rimski Korsakov skrivit. Den handlade om en björk som blev sårad och den berörde mig väldigt mycket. Men det var en ton jag inte fick till hur jag än försökte. Men så visade min lärare mig hur hon gjorde och jag gjorde som hon. Och det fungerade! Det blev tyst och vi tittade på varandra, och sedan fortsatte hon som om ingenting hade hänt, säger Maria Fontosh och skrattar.
- Från den stunden gick jag till min lärare hela tiden och tog alla lektioner jag kunde.
Det blev början på hennes karriär. Hon bytte från kör till sångprogrammet under det sista året på utbildningen. Ett modigt val eftersom systemet garanterade henne jobb om hon tagit diplom som kördirigent. Som sångare fanns inga sådana garantier.
Och redan som 18-åring kom hon in på akademien i Moskva. Det var rekordungt.
- Jag och min pappa åkte till Moskva för antagningsproverna, men vi hade inte råd att stanna ända tills resultaten skulle bli offentliga. Jag fick toppbetyg i alla delmoment och när vi förklarade för skolan hur det låg till så var de väldigt tillmötesgående. Jag fick ett preliminärt besked att jag kommit in och sedan satte vi oss på tåget för att åka hem. Det tog 26 timmar och allt vi hade råd med var en cola, bröd och salami. Jag kan fortfarande inte äta salami efter det, säger hon och skrattar.
Men tiden i Moskva blev inte vad Maria Fontosh hade tänkt sig. Repertoaren på skolan var för tung och hon höll på att tappa rösten. Hon tog beslutet att söka sig utomlands. En vän hade gift sig med en svensk man och de tog med sig en ansökningsvideo till Musikkonservatoriet i Falun där Gunnar Krantz fattade tycke för hennes röst och erbjöd en plats 1996.
Då hade Sovjetunionen fallit och Jeltsin hade lika stora problem med landet som med spriten. Ekonomin var i spillror och ryska musiker sökte sig utomlands.
- Det var inte roliga tider. Det fanns inga pengar och migrationsverket krävde att jag skulle ha ett konto på 5000 dollar i Sverige. De kunde lika gärna ha krävt en miljon. Dessutom var det fortfarande förbjudet för en rysk medborgare att ha konton utomlands. Men mina föräldrar sålde sina smycken, vigselringarna, sin Lada och lånade 1500 dollar av bekanta och gav pengarna till mig. Jag visste inget om det då, säger Fontosh.
Pengarna fick hon anförtro till en brittisk medborgare som var en bekants bekant och hade vägarna förbi Sverige.
- Han gav pengarna till Gunnar Krantz som öppnade ett konto åt mig och då fick jag visum till Sverige. Nu kan jag undra hur jag orkade. Jag var ju bara 20 år och kunde bara ryska och att sjunga. Men i Sverige träffade jag en massa fantastiska människor som hjälpte mig.
Den finansiella krisen höll på att upprepa sig när hon sökte till Operahögskolan. Det krävdes åter pengar för uppehållstillstånd, men än en gång löste det sig.
- Jag hade inga pengar och utan de stipendier jag fick hade det inte gått, säger Fontosh.
Och under sitt tredje år på operahögskolan fick hon sitt första internationella gig. Det var med Concertgebouw i Amsterdam år 2000.
- Jag fick ett antal tusen euro för det och det första jag gjorde var att åka hem till Ryssland och köpa en ny bil till mamma och pappa.
Sedan dess har karriären rullat på. 2001 gjorde Fontosh succé som Rosina i Barberaren i Sevilla på Kungliga Operan i Stockholm och hon har kunnat lägga roll till roll. Och under våren 2011 lägger Maria Fontosh ytterligare en roll till sin repertoar då hon sjunger Desdemona i Otello på Norrlandsoperan.
Men själv är hon noga med att framhålla sin agent Ann Braathen som en nyckelperson för framgången.
- Hon är skyldig till min succé. Utan hennes kontakter hade det aldrig gått. I dag måste man ha representation. Det går inte att ringa upp ett konserthus och säga "hej, får jag provsjunga för er".
Det var också via agenten som Maria Fontosh kom i kontakt med Peter Mattei.
- Hon har hand om Peter också och vi gjorde en konsert på slottet tillsammans för en massa år sedan. Sedan dess har vi gjort saker tillsammans och man blir otroligt inspirerad av att jobba med Peter, säger Fontosh.