BOK & BILD 2021
Den tonen anslog Torbjörn Ömalm från Malmfältens Rockklubb i samtalet om Språket & Skrivandet under Bok & Bild-veckan i Luleå.
I samtalet deltog också författarna Mikael Niemi och Moa Backe Åstot.
– Ämnet kändes jätterätt, konstaterade språkforskaren Denise Bergström. Norrbotten är flerspråkigt och förvaltningsområde för de tre territoriella minoritetspråken samiska, finska och meänkieli.
– Vi ska förvalta dem eftersom de håller på att försvinna, påminner Bergström.
De tre skribenterna vittnade alla om sina arv.
Torbjörn Ömalm växte upp i en släkt som länge pratat meänkieli:
– Jag förstod det som barn, men det var först i 20-årsåldern som jag satte ner foten och grep tag i det.
Mikael Niemi har både finska och samiska i släkten, men hemma pratade de bara svenska så det blev hans förstaspråk och det språk han skriver på:
– Men jag har levt mitt i denna utplåning. När jag var barn lekte barnen på finska, men senare blev Pajala svensktalande.
Moa Backe Åstot har lulesamiskan på mammas sida och meänkieli från byarna på pappas sida:
– Jag har tagit tillbaka språket. Det är ett tryggt språk, som alltid funnits nära hjärtat. Det känns fantastiskt att kunna tala det med mina äldre släktingar.
Mikael Niemi pratade om den skam som ibland finns kring tornedalsfinskan.
– Man ska kunna meänkieli om man bor i Pajala – och ändå vill ingen lära ut det.
Torbjörn Ömalm minns från uppväxten hur minoritetsspråken sågs som värdelösa. För hans del kom förändringen när han bodde söderut.
– När man bor nån annanstans blir första känslan nostalgisk. Man försöker sträcka sig efter det man är uppvuxen med, det som är hemma.
Moa Backe Åstot gladdes åt den svängning hon sett:
– Unga samer i dag är stolta över sitt arv. De vill gärna prata samiska. Det är nånting bra.
Något liknande skulle Torbjörn Ömalm vilja se och höra i fråga om meänkielin.
– Unga samer kan surra samiska sins emellan, men det är sällan folk i 20-årsåldern surrar meänkieli med varann. Det behövs flera band som spelar musik och sjunger på meänkieli, så att det blir en naturlig del av samhällets kulturliv.
Mikael Niemi hakade på och riktade sig till de äldre som fortfarande kan meänkieli:
– Om ni inte lär det vidare till nästa generation, då dör språket.
Själv tyckte han sig ha bidragit en del.
Dels när hans succébok Populärmusik från Vittula skulle bli film och han krävde att den skulle spelas in i trakterna av Pajala och skulle innehålla en del meänkieli.
Dels när Statens kulturråd hade miljoner att satsa på minoritetskulturen för cirka 20 år sedan och han påpekade att det skulle få störst verkan om rådet satsade på Tornedalsteatern.
– På teatern får folk höra språket, menar han.
På en minoritetskongress blev han en gång påmind om att mångspråkighet kopplat till ursprungsbefolkningar är det naturliga på många ställen i Europa. I Sverige har vi bara inte förstått att värna den ordningen.
– Det är en intellektuell process som vi inte haft. Den processen hade inte tornedalingar och samer, säger han.
Trots en genuin omtanke om minoritetsspråken skriver de i huvudsak på svenska. Som kommentar tog Mikael Niemi kollegan Gunnar Kieri som exempel. Hans huvudspråk är meänkieli, men ändå har han valt att skriva på svenska.
– Orsaken är att han vill ha läsare. Det är paradoxalt. Trots att hans läsare har samma moderspråk så kommunicerar de i skrift på ett främmande språk. Det är ganska märkligt.
Moa Backe Åstot har ändå med en del dialog på samiska i sin bok.
– Det kändes naturligt. Huvudkaraktären pratar med sin farmor och samiskan är deras språk. Nu kan svensktalande få prova på att inte förstå.
Torbjörn Ömalm tycker sig bli mer rättfram, ”lite mer saltigare”, när han skriver på meänkieli. Med Rockklubbens nya EP vill han och kamraterna synliggöra minoritetsspråken i Gällivare, ”minoritetsspråkens mörkerområde.”
På avslutningsfrågan om vad de tre skulle vilja se för att minoritetsspråken kan leva och växa till blev svaren:
– Att man pratar samiska i alla sammanhang, inte bara förälder till barn, säger Moa Backe Åstot.
– Vi måste få ungdomar att prata meänkieli med varann. Vi föräldrar måste kanske lova våra barn tio kronor för varje finskt ord de använder, menar Mikael Niemi.
Vi måste börja använda meänkielin i sms och på messenger. Några ord, hela tiden, så det sätter saker i rullning. Sen kan man fylla på med ord hela tiden, säger Torbjörn Ömalm.