Susanna Alakoski har påbörjat ett mästerverk om de kvinnor som arbetat och hållit tyst. Om de kvinnor som tystats. Om våra mormödrar, mödrar och alla de kvinnor som föddes till ett liv som var utan val.

"Bomullsängeln" är den första boken i en trilogi om alla dessa människor som tog sig från det tunga arbetet på gården till textilindustrin. En bok om Hanna som föds 1905 av en ensam mor som drabbas av förlossningsdepression. Det är en berättelse om hur släkten tar hand om barnet och hur byn, samhället och kyrkan håller henne utanför. Hon får sin plats vid sidan om där vägen in till gemenskapen är blockerad och vägen bort är blir ett tvång. Det är hon som liksom sin som får sona alla brott mot Guds tio budord. Inte hennes pappa, inte några andra män.

Susanna Alakoski använder varje ord som ryms i arbetet på gården, varje slitgöra som krävs och varje känsla som göms i människorna för att ge oss en historia som dunkar, svider och värker. Hanna lär sig mjölka när ”myggen stimmade i pelarformade flockar”. Vi har ingen chans att undkomma hur de sticker, hur betten kliar och hur omöjligt det är att slippa myggbetten.

Samtidigt pågår revolutionen i Ryssland och inbördeskriget bryter ut i Finland. Vanliga människor tvingas ta ställning. Rädslan för att de röda ska ta makten och att landet ska bli en del av Sovjet gör grannar till fiender. Hanna tar sig in till Vasa och Bomullsfabriken. Hon får ett annat liv som följer fabriksvisslans tjut, spinneriets buller och vävstolarnas dunkande. Tillsammans med sin vän Helli tar hon sig bort från religionens tunga ok av undergivenhet och arbetet ger henne ett liv och en egen familj. Berättelsen sjunger av stadens ljud och den taktfasta melodi som finns på fabriken. Kvinnornas kamp för att få tryggare och säkrare arbeten i mellankrigstiden ger ett andrum innan nästa katastrof. De två krigen mot Sovjet.

Rädslan, tjutet från bomberna, mannen som dör och bristen på allt som behövs för att överleva ger Hanna och hennes vänner ännu fler år av elände som sakta efter freden ger dem kraft att orka gå vidare. Drömmen om att ta sig bort till ett annat land där allt borde vara bättre får Hannas son att ta sin fru till Borås. Dottern skapar sig ett eget liv utanför fabriken.

Tårarna rinner när jag läser Susanna Alakoskis precisa prosa där hon beskriver sin mormors liv. Hennes musikaliska berättelse fyller det tomrum som har funnits till nu. Männens historia, hjältarnas kamp har vi alltid kunnat läsa. Susanna Alakoski börjar boken så här: "Mormor arbetade i femtio år på textilfabriken. Hon berättade inte om en enda arbetsdag i sitt liv." 

Nu har Susanna Alakoski gjort litteratur av den tystnaden.

Bomullsängeln

Susanna Alakoski

Natur och kultur