KULTUR
Mannen från Fredrikafors
Foton, föremål och film om Henning Skogqvist
Staffan Nygren, film och foto
Anders Gustafsson, foto
Råneåbiennalen
Fredrikafors
Söndag 20 september klockan 15
Drygt 30 personer, stående på glesa, bågnande golvplankor, sittande i soffan, på pallar och på golv, fick på söndagen se filmen ”Mannen från Fredrikafors” och höra fotografen och filmskaparen Staffan Nygren berätta om sina möten med Henning Skogqvist. Detta anspråkslösa och innerliga arrangemang var ett av guldkornen i den månadslånga Råneåbiennalen som nu går in på sin sista vecka.
När Staffan Nygren för första gången körde upp på gårdsplanen i Fredrikafors såg han hur Henning stod och böjde grenarna på tallplantorna och sa: ”Jag tuktar träd, formar dem raka”. Hans stege var vadderad på översta pinnen för att inte förstöra barken på tallarna när han sågade bort stamkvistar. ”Han skapade resliga vackra träd av handens kraft”, säger Staffan Nygren.
Filmen skildrar Hennings liv på ett varmt och ömsint vis, berättar om minnen från förr, om att man både minns och glömmer. Vi får en glimt från gamla fotoalbum, ”som en dåtidens facebook där han hade många vänner”. Henning visar stolt sitt diplom för felfria mjölkleveranser från 1978, och pekar på måsen som kom in på gården en vinter på 1930-talet, och som han har uppstoppad i köket.
Han splintade tändved av gamla kvistar och bräder i stora mängder och skänkte bort till dem som behövde. ”Pinnbuntarna är en symbol för Henning och hela den här generationen av kvinnor och män som lever och brukar jorden på ett fantastiskt sätt”, säger Staffan Nygren.
Staffan Nygrens bilder blev liggande i en byrålåda några år, tills de skulle digitaliseras. ”När jag såg vilka fantastiska bilder jag hade gjorde jag den här filmen.” Han har själv komponerat musiken som framförs av Norrbotten Neo.
Henning Skogqvist bodde kvar på gården till slutet av 1990-talet då han flyttade till äldreboendet i Råneå. ”Där mådde han så gott, blev lite rundare om kinderna och trivdes så bra de sista åren”. Han dog 2006, 94 år gammal.
Uthusets ägare Anders Gustafsson visade foton från 1970-talet där Henning arbetade med timmer, på en släde dragen av honom själv. ”Varje träd var som en individ för honom”, berättade han. Henning Skogqvist var även känd som potatiskung, odlade många ovanliga sorter och skötte sitt potatisland med omsorg.
Det blev en minnesvärd dag, en varm kulturupplevelse som stannar kvar. Bara färden till Fredrikafors, norr om Niemisel, var som ett konstverk: Skog i höstfärger i svag septembersol, med den glittrande Råneälven som sällskap längs vägen.
Om två år är det förhoppningsvis dags för en ny Råneåbiennal. Mats Wikström, projektledare och konstnärlig ledare, vill se en biennal som sträcker sig lite längre upp längs älvdalen. Kanske ända till Gällivare, där Råneälven har sitt källflöde strax söder om Dundret.