Lisbeth Sandberg växte upp i en liten by utanför Kalix och det starka musikintresset fanns hos henne redan som barn, trots att hon inte kom från ett utpräglat musikaliskt hem.
- Morfar var kyrkvärd så där kom jag i kontakt med mycket psalmsång. Jag började som pytteliten att spela på hans tramporgel. Senare tjatade jag till mig ett eget piano som jag själv lärde mig själv att spela på. När jag fick plats på den kommunala musikskolan blev det pianolektioner för hela slanten.
Men det var sången som kom att bli det dominerande "instrumentet" för Lisbeth. Senare blev det musikhögskolan i Örebro och vidare sångstudier. Hennes bas har under många år varit Stockholm men på senare år har det gradvis kommit att bli alltmer Norrbotten. Hon har en egen liten oas i morföräldrarnas gård som hon fick ta över för några år sedan.
En del av hennes uppdrag förde henne in på musikteater och hon har bland annat medverkat i Bengt Pohjanens Krigsoperan. Hon har även mycket fina minnen av barnoperaföreställningar som hon gjort i egen regi och minns särskilt direktkontakten med barnen i föreställningen Flickan och fjärilen:
- Ibland såg barnen helt förskräckta ut i början av föreställningen, ovana att höra någon som sjunger så högt och starkt. Sedan var de helt med och dansade runt som fjärilar. Det som är roligt med barn är att de är så spontana. Egentligen skulle jag vilja jobba mer med barnoperaproduktioner men oftast saknas ekonomiska förutsättningar. Jag skulle önska att en större andel av statens kulturpengar gick till oss som faktiskt utövar kultur och inte så mycket till administration.
Det var 2008 som hon skrev sången Haparanda Tornio min stad och när hon för första gången framförde den i Haparanda kyrka vid nationaldagsfirandet, var hon spänd på hur mottagandet skulle bli.
- Det var en helt fullsatt kyrka som alla ställde sig upp och applåderade. Oj, det kändes i hjärtat!
Sedan dess har hon fått framföra den varje nationaldagsfirande i Haparanda stad. Senast var det dessutom skivsläpp för en egenproducerad CD-singel med den.
I sitt musikskapande inspireras Lisbeth Sandberg främst av klassiska sånger, så kallade romanser, folkmusik och visa.
- Men det jag lyssnar på är allt från opera till hårdrock. Jag tror att den musik man skapar präglas av den miljö man vistas i, om man till exempel bor i en storstad med mycket buller och smuts så blir musiken svart och bullrig, men om naturen är ens miljö så blir musiken mera ljus och skön. Jag har inget emot att vara en motpol till mycket av den tuffa och hårda musik som ofta spelas i radio. Inte så att jag ogillar den sortens musik, jag önskar bara att det spelades mer av musik som skildrar det vackra. Själv gör hon dagligen utflykter i naturen, den är hennes inspirationskälla det hon värnar om.
I sin yrkesroll som opera- och konsertsångerska ingår det att klä sig i fint och vara välsminkad.
- Att få bära en vacker konsertklänning är som att få sin flickdröm förverkligad, ler hon.
På fritiden tar hon semester från allt det tjusiga, gillar strapatser som att luffa runt i världen som backpacker, besöka nationalparker, tälta och leva det enkla livet. Australien är den absoluta favoriten.
Hon är lite hemlighetsfull kring nästkommande projekt som innefattar en CD-utgivning med eget material, denna gång inom pop/klubbmusikgenren.