Det är en händelse som lite ser ut som en tanke, att samtidigt som det i Luleå första gången hålls Pride-festival så kommer Kalle Holmqvist antihomofobiska reportagebok ut.
Det bästa med boken är att den kanske lite slår undan fötterna på uttrycket "en vanlig arbetare". Ett uttryck som i grunden visar på ointresse för människan bakom ansiktet.
Mycket har hänt i Sverige sedan gruvarbetaren Frans Albert Pettersson och måleriarbetaren Lars Konrad Johansson "togs på bar gärning" när de låg med varandra i en park i Stockholm, och för det fick tre månaders fängelse. Året var 1897. I domen slogs fast att de idkat "otukt som emot naturen är". Det var en dom sprungen ur en lag från 1864 som förbjöd homosexualitet. Men som Holmqvist förtjänstfullt visar skiftade lagarna i Sverige kring dessa frågor allt sedan 1200-talets Landskapslagar och till 1800-talets andra hälft. Enligt marxisten Holmqvist har det delvis att göra med arbetarklassens framväxt och den rådande maktens rädsla inför dess otyglade kraft. Dessa, de "egendomslösa", i många fall inflyttade från småorter och landsbygd, behövde kontrolleras till och med in på dess sexuella läggning, enligt författaren, som tyvärr romantiserar den samhällsomvandlande klass han pedagogiskt försöker skildra.
Frans och Lars. Kärlek och klasskamp på 1890-talet är i mångt och mycket en bok om Stockholm och dess förvandling.
Det är fattigt och misären står för dörren hos småfolk. Och där finns en Frans och en Lars bland många som slits mellan jobb och en ständigt hotande arbetslöshet. Men också klasskamp och organisering. Och parallellt med det, goddagspiltar som lever i lyx och rikedom hos några få.
Och det finns kärlek, till exempel mellan bokens huvudpersoner på Kindstugatan 9, som till och från har ett "Stockholmsäktenskap", det vill säga är sambos, under tio års tid.
Utöver det och bilden av ett dagligt slit och några rader om fängelsetiden på Långholmen, blir Frans och Lars allt för mycket skuggpersoner i det stora dramat som är Stockholms och därför Sveriges omstöpning. Kanske problemet bottnar i att bokens källor framför allt är folkbokföringsmateriel, rättegångsprotokoll och "rotemansarkiv". Det blir lite torrt, med andra ord.
Hur som helst ställer den viktiga och tidslösa frågor som hamnar i knät på oss alla. Vad är naturligt? Vad är en människa? Varför skrivs lagar som anser sexuellt umgänge mellan samma kön vara ett brott som ska straffas? Så var det i Sverige fram till 1944, och gäller i dags dato i många andra länder.
"Det angår er inte", var Frans och Lars svar på frågan vad de höll på med i parken. Så rätt de hade, dessa arbetare och klasskämpar.