Fotografen och skribenten Maria Söderberg, född och uppvuxen i Arjeplog, har under åren gjort ett 60-tal resor till Vitryssland. Intresset väcktes vid läsningen av Ryszard Kapuscinskis bok Imperiet och 1997 fick hon träffa den legendariske författaren i hans barndomsstad Pinsk.
Hon fann ett vackert land men samtidigt gick det upp för henne vilken svår situation litteraturen hade i den forna Sovjetrepubliken, ofta kallad Europas sista diktatur.
Maria Söderberg vill helst inte prata om regimen i Vitryssland därför att det gör henne så upprörd. Hon vill hellre prata om det positiva; om författarna som trots förtrycket fortsätter att verka.
– Man kan ställa sig frågan: Kan man göra något och hur gör man det? Då tror jag att poesi är sprängkraft. Den litterära rörelsen i Vitryssland är stark men den når inte ut till folk.
Ett exempel är en ny bok av Barys Pjatrovitj, Torget, som utspelar sig mot bakgrund av händelserna på valdagen i december förra året då regimkritiska demonstrationer slogs ner med våld.
– Den får inte distribueras och spridas via bokhandeln. En stor del av den litteratur som skrivs når inte publiken i det egna landet. Då kan man hjälpa till på olika sätt, säger Maria Söderberg.
Sedan 2002 har hon varit producent för de litteraturdagar som årligen hållits på olika platser i Vitryssland och där många svenska författare medverkat. Inspirationen kom från bokmässan i Göteborg. Maria Söderberg ville skapa ett forum där författare och publik kunde mötas.
– Många av de vitryska författarna har haft förbud att framträda på offentliga platser. Jag tror att litteraturdagarna bidragit till att de har vågat gå upp på scenen, säger hon.
Hennes insatser för vitryskt-svenskt kulturutbyte har till stor del skett i det tysta, utan uppmärksamhet från de stora medierna.
– Det känns verkligen som att jobba backstage i Europa. Man befinner sig bakom den litterära scenen, men ny tycker jag det är dags att de här författarna får träda fram och visa upp sig. Det är jättespännande litteratur.
Hon hoppas att antologin med texter av 30 författare ska bidra till ett genombrott för vitrysk litteratur i Sverige. Förutom Ryszard Kapuscinski och Svetlana Alexievitj är bara någon enstaka av de medverkande författarna tidigare översatta och utgivna i Sverige. Enligt Maria Söderberg är samtliga välkända namn i hemlandet.
– Deras poesi och litteratur påminner väldigt starkt om det skandinaviska. Man kan se att vi egentligen inte är så långt ifrån varandra. Vi har mycket som är gemensamt, säger hon.
Titeln Språket som svalan bor i dess hjärta, är inspirerad av en diktrad av poeten Volha Ipatava:
Fräsaren som på fabrikslokalen
Skämtar grovt men fyndigt och därför vackert, –
Det här är mitt folk. Och språket som svalan/
Bor i dess hjärta som under taket
Undertexten, det som kan läsas mellan raderna, brukar i särskilt hög grad känneteckna litteratur som skrivs i länder med auktoritära regimer. Vitryssland är inget undantag.
– Man måste se dikterna i ett sammanhang där det fria ordet är förtryckt, då får ju varje versrad och ord en mening, säger Maria Söderberg.
I november går hennes litteraturresa till Norrbotten. Tillsammans med författarna Uladzimir Arlou, Vera Burlak och Valeryja Kustava besöker hon Luleå och Pajala för att berätta om vitrysk litteratur. Även norrbottensförfattaren Mikael Niemi medverkar.