Kul men kuslig opera om en robot som partner

Går det att förena kärlek med teknik? Det tror karriärkvinnan Manda som köper en robotpartner. ”Jag läste litteratur om sexrobotar inför rollen som kärleksmaskinen Ion”, säger barytonen Joa Helgesson.

Conny Thimander som robottillverkaren Skarp, Elisabeth Meyer som karriärkvinnan Manda, och Joa Helgesson som kärleksmaskinen Ion repeterar inför premiären

Conny Thimander som robottillverkaren Skarp, Elisabeth Meyer som karriärkvinnan Manda, och Joa Helgesson som kärleksmaskinen Ion repeterar inför premiären

Foto: Pär Bäckström/Frilans

Kultur2019-10-11 18:00

Piteå kammaroperas ”Kärleksmaskinen” har urpremiär i Studio Acusticum på lördagen. Berättelsen utspelar sig 10– 20 år fram i tiden när tekniken med AI, artificiell intelligens, kommit så långt att det går att skapa en partner i form av en robot, programmerad för ens egna syften. 

– Det handlar om hur man interagerar med en robotmänniska, hur den lär sig av henne att vara människa. Där kommer vi in på en moralfråga som också är aktuell med AI-tekniken: Hur behandlar vi de här skapelserna, och hur påverkar det hur vi interagerar med andra människor, säger regissören Mårten Forslund.

Det är ett i vissa stycken kusligt framtidsscenario som växer fram på scenen.

– Roboten som Manda köper lär sig att vara människa genom henne, både de goda och de lite mörkare sidorna. Som han blir behandlad av henne börjar han agera själv. Och vi går mot ett speciellt slut. Det är en science fiction-thriller och en romantisk komedi. Allt i ett, säger Mårten Forslund.

Dirigenten David Björkman kommer från Luleå och har tidigare bland annat medverkat i Piteå kammaroperas ”Under en kvinnas hjärta” som hade premiär i Norrfjärdens kyrka hösten 2017. Han beskriver tonsättaren Johan Ulléns musik som en intressant blandning av musikstilar: 

– Han färglägger handlingen med 80-tals ”blipp-blopp”, spännande filmmusiksvep och högromantiska utbrott av Puccini-klanger. Det är väldigt roligt att jobba med.

Verket, med libretto av Sigrid Herrault, är en kammaropera som rent dramaturgiskt är skriven i ett större format.

– Det fanns en vilja att den skulle utspela sig på många olika platser. Det är spektakulära scener och en stor utmaning för oss. Hur berättar vi en stor historia i ett litet rum? Det har blivit en scenografiskt och tekniskt avancerad föreställning, berättar Mårten Forslund. 

Han beskriver operan som filmisk, med 18 scener och en scenbild som ”svajpas” fram genom olika miljöer.

-Det är mycket dialog snarare än långa arior. Det stannar aldrig upp, och det gör att jag skapar scenerna i väldigt nära samarbete med sångarna. Jag försöker fånga upp det som händer i rummet och få ihop det.

Vad tillför operaformatet berättelsen?

– Att sjunga en text förhöjer och gör den viktigare. Det banala blir mer banalt, för allting förhöjs. Därför är opera så tilltalande och roligt att jobba med, säger David Björkman.

-Operaformatet är en tillåtande form för att göra saker som är absurda, stora, spännande, romantiska och fåniga. Det här är en historia som vill berättas med stora medel, och det har vi möjlighet till, tillägger Mårten Forslund. 

Joa Helgesson har rollen som kärleksmaskinen Ion. 

– Jag jublade högt när de ringde och frågade, säger han och berättar att han har förberett sig genom att läsa litteratur om sexrobotar, bland annat den nyligen utkomna ”Bobby Love” av Marina Nilsson.

– Men den bästa boken var av en kanadensisk författare och handlade om en man som blir kär i sin militärrobot och börjar ha sex med den. Där beskrivs hur AI-tekniken läser människor, det var väldigt spännande. Jag kan ju inte ha känslor, jag måste mer processa information, så måste jag tänka. Jag försöker gå in i rollen på det sättet, bli mer ett bibliotek av möjligheter.

Manda, karriärkvinnan som beställt Ion, görs av sopranen Elisabeth Meyer.

– Manda kunde fylla i en massa kravspecifikationer, men blir inte nöjd och fick programmera om honom, men märkte att det inte heller passade. Hon inser att det är omöjligt att få allt man vill ha. Det är den filosofiska aspekten i det hela: Går det att ersätta en människa?

Hennes kompis och kollega Tea är ägare av en robothund som ligger stilla i sin korg. Katija Dragojevic gör rollen som väckt många tankar:

– Vad förväntar vi oss av en relation? Vet vi det, och är det så att vi blir lyckliga om vi får allt det vi bockar av att vi vill ha? Och vad händer med vår moraliska kompass när vi förhåller oss till fler och fler saker runtomkring oss som inte är mänskliga? Det är också intressant, säger Katija Dragojevic.

Joa Helgesson har funderat mycket kring ämnet:

– Den största obesvarade frågan i stycket är: Kan vi sätta oss in i artificielI intelligens? Är det ens möjligt att förutspå ett sådant psyke? Det är både kul, kusligt och filosofiskt.

"Kärleksmaskinen" har premiär i Piteå den 12 oktober. Föreställningen åker sedan på turné till Lycksele, Umeå, Härnösand och avslutar i Kulturens hus i Luleå den 21 oktober.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!