I mer än 30 år har Kiruna kommun verkat för att få ett konstmuseum.
Lennart Lantto har arbetat för kommunen i 43 år, nio år som fritids- och kulturchef och 15 år som kultursekreterare. Han har varit med på den långa resan, från förarbete, visioner, arbetsprocess, genom samarbetsprojektet mellan Kiruna kommun och landstinget, numera Region Norrbotten, och fram till invigningen av Konstmuseum i Norr i november 2018.
– Jag har varit så stolt över att vi i Kiruna satsar på konsten, och att det blev av. En enorm dröm gick i uppfyllelse. Tänk att det lyckades till slut ändå, säger han.
Men problemen startade tidigt. Rekryteringen av personal blev försenad, ganska snart uppstod arbetsmiljöproblem som ledde till att alla anställda utom chefen slutade. Väggar fick bytas ut och ett läckande tak måste repareras. Sedan kom pandemin.
Lennart Lantto menar att det inte går att skylla enbart på en dålig start.
– Konstmuseichefen var på plats i februari 2018, och personalen var igång under året, så de har haft mer än två år på sig. Man kan ha otur med läckande tak, men då måste man vara uppfinningsrik, precis som i dessa coronatider. Kanske kan man ha verksamhet i andra lokaler om museet är stängt. Problem med arbetsmiljön har gjort att chefen är ensam kvar, då går det inte heller att ha så mycket verksamhet.
Efter organisationsöversyn ska två personer rekryteras för att arbeta med chefen, en minskning av personalstyrkan med två personer. Museet är dock fortfarande stängt.
Utställningen ”Kiruna Forever” om stadsomvandlingen hade vernissage den 2 juni på Arkdes i Stockholm. Samma dag skulle utställningen ha haft vernissage i Kiruna. Men ännu är inget öppningsdatum offentliggjort. ”Nytt datum bestäms senare” är det senaste beskedet på museets webbsida.
Direktion för museet är ett kommunalförbund med tolv politiker från kommunen och Region Norrbotten. Budgeten på elva miljoner kronor per år fördelas 60/40 mellan region och kommun.
– Ordförande Tomas Vedestig har jag hört, men när ska politikerna från Kiruna uttala sig om situationen? Ingen säger något. Ska man tyda det som att de är nöjda eller rädda för att tycka olika saker? Bryr de sig? Är de oroade, som jag? Eller litar de på att andra ska fixa det? undrar Lennart Lantto.
– Det här måste bli det fantastiska stället vi drömt om, att det som händer på Konstmuseet ska det snackas om i stan, i länet och utanför länet. Nu snackas det, men bara i negativa ordalag.
Han berättar att han får många frågor av folk på stan, efter alla års arbete med kulturen i Kiruna.
– Det finns ett stort intresse för konst i Kiruna. Vi har många duktiga konstföreningar med Kiruna konstgille i spetsen. Sen har vi de fantastiska konstsamlingarna hos kommunen och LKAB. När ska de visas i konstmuseet? Kiruna är en konststad. Varför kan vi inte få igång verksamheten på allvar? Tiden går, hur länge kan det här få fortgå?
Han känner stor oro för museets framtid.
– Jag är rädd för att satsningen börjar ifrågasättas, och det med all rätt. För blir det inte mer och bättre tycker jag som konst- och kulturvän också att man får för lite för pengarna. Vi måste göra det här bra så att folk tycker att det är väl satsade pengar.
I länsmuseiprojektet togs det fram visioner om bland annat skolverksamhet, årlig verksamhet i länets övriga 13 kommuner, samarbete med konstföreningar, med länets konstnärer, och med andra konstmuseer inom Barentsområdet.
Verksamheten ska utgå från Kiruna, där det fysiska museet finns, men ska nå ut i hela länet. På samma sätt som Norrbottensmusiken och Norrbottensteatern har Konstmuseum i Norr ett länsuppdrag.
– Jag vet inte om kommuner som Arjeplog, Jokkmokk och Pajala har förstått att de har rätt att få sin del av kakan. Regionen går in med 6,6 miljoner kronor per år, en av anledningarna är att hela länet ska få del av verksamheten.
Lennart Lantto har inte velat uttala sig i frågan tidigare.
– Jag har i det längsta hållit mig lugn, men nu måste jag ta bladet från munnen och säga vad jag tycker: Jag är enormt besviken.
Går det att fortsätta verksamheten med nuvarande chef?
– Jag vill inte uttala mig om den posten, men direktionen hade två val, som jag ser det: Att ta chefens parti och tappa resten av personalen, eller rensa hela bordet, inklusive chefen. Jag känner inte chefen, vet inte vad hon har gjort, jag ser bara det som kommer ut i verksamheten. De hade alternativ, men jag noterar att de valde att ha kvar chefen, och nu är det upp till bevis.
På måndag i NSD: Politikerna svarar på kritiken