Litteraturvärlden är full av priser, där framstående författare med all rätt prisas. Men frågan är om inte dessa priser ibland skymmer sikten för så mycken annan litteratur. Vem eller vilka månar om bredden när vinnarna är utsedda?

Vinstivern har gått så långt att den i sig blivit business. Den som kan betala är med i startfältet.

Och så alla näringslivsgalor som ställer frågan: Varför nomineras bara en viss sorts företag, typ de som ses på näringslivsfrukostar. När senast såg du en rör- eller saneringsfirma bli föreslagen?

Viljan att vinna priser är så utbredd att vissa kan tänka sig att betala stora belopp för att bli nominerade.

Luleå kommun har en böjelse för att delta i olika pristävlingar. Och det är värt att nyttja skattemedel till dessa ändamål, tycker kommunledningen.

Nu gäller det en tävling, där det kostar 300 000 kronor att fullfölja nomineringen till att bli Sveriges kvalitetskommun 2019. Kriterierna för det är att den vinnande kommunen ska av de fem nominerade ha lyckats bäst med utveckla och förbättra demokrati, verksamheter, arbetsmiljö och samhällsbyggande.

Övriga nominerade kommuner är Sollentuna, Vallentuna, Norsjö och Ängelholm. Så Luleå kommun ska alltså använda skattemedel för att övertyga om att den är bättre än, till exempel, Norsjö kommun.

Jamen, hallå! Märker ni inte att det hela är närmast Kafkaartat, ja, nästan smått bisarrt?

Kommunen bedriver en hård sparlinje, vill lägga ner skolor och andra verksamheter samt får mycken kritik för sin ovilja till verklig dialog. 

Om nu kommunen vinner denna tävling och kan vifta med sin utmärkelse, har vi medborgare då inte fått en modern version av H. C. Andersens ”Kejsarens nya kläder”?

Eller också kan vi medborgare parafrasera en av partiets mest berömda valaffischer:

”Först medalj för er – följt av våra gapskratt”.

Kanske borde kommunstyret kliva av sina höga hästar och förstå att man inte är hästar som det går att spela på – utan är tillsatta för att värna den viktigaste byggstenen i samhällsbygget.

Medborgarna.