Sigurd Klockare föddes i Malmberget 1913 och växte upp på Seskarö. Föräldrarna kom från Vojakkala, fadern från svenska och modern från finska sidan. Efter storstrejken 1909 tillhörde familjen, som utökats med två barn, de svenskar från Kiruna – där fadern varit gruvarbetare – som emigrerade till Brasilien för att söka lyckan som farmare. Den återvände efter tre misslyckade år till Malmfälten. Båda barnen avled i samband med hemresan.
Efter avslutad folkskola fick Sigurd arbete på ett sågverk på Seskarö. Därefter hamnade han i AK-arbete, ett nödhjälpsarbete under lågkonjunkturens 30-tal. Han deltog i korrespondenskurser i svenska och fotografering, och hade tidigt stort intresse för böcker som lånades på bibliotek. Som radikal reformist blev han aktiv i arbetarrörelsen.
Skrev ledare
Efter studier på Brunnsviks folkhögskola och Arbetarakademin i Helsingfors verkade Sigurd som fotograf och journalist, 1943 anställd vid Sia (Skogsindustriarbetaren) och chefredaktör där 1956-1973. Sia var första moderna fackförbundstidskriften med reportage, analyser, krönikor och kulturella inslag. Sigurd skrev ledarna samt artiklar och recensioner ofta under signaturen Esco. Han tog ställning för nya biståndspolitiken och Olof Palmes kritik av USA:s krig i Vietnam. Aktuella politiska och fackliga frågor behandlades, liksom skogsbruket och skogsindustrin nationellt och internationellt och rågången hölls öppen mot kommunismen.
Norrbotten och Finland gavs stor plats. Ett reportage av Klockare i Sia 1969 hade rubriken ”Tillförsikt i Karlsborg, belåtenhet i Båtskärsnäs, men blånande brädgård på Seskarö…”. Det vann gehör på högsta politiska nivå. Nyinvesteringar gjordes i Seskarösågen och dess livslängd förlängdes med flera decennier.
I en artikel krävde riksdagsman Ingvar Svanberg i Kalix ökad satsning på den statliga företagsamheten i Norrbotten. I ett par artiklar skrev Ragnar Lassinantti som riksdagsman, vilket han var till och med 1966, om ”Samarbetet på Nordkalotten” och ”Arbetarskyddet i skogen” .
Skrev fem böcker
Kända författare medverkade, också med anknytning till Norrbotten som Björn-Erik Höijer, Erik Lindegren, Otto Karl-Oskarsson, Arnold Rörling, Bertil Köhler, Tor Bergner och i hög grad Birger Vikström, vars originalitet Klockare förstod sig på.
Sigurd Klockares eget författarskap omfattar fem böcker. Svenska revolutionen 1917-1918 gavs ut 1967 och berör Seskaröupproret. ”Revolutionen i dess svenska form genomfördes av Sveriges arbetare med hjälp av Per Albin Hanssons hot om storstrejk”, skriver Klockare.
Från generalstrejk till folkfront. Söndring och samling i Kekkonens tid handlar om en femton års dramatisk period i Finlands historia från 1956. Den unge Per Albin – marxisten från 1974 är en studie över Per Albin Hansson -”folkhemmets” förgrundsgestalt - mellan 1905 och storstrejksåret 1909. Mullrande åska. Kampen för allmän och lika rösträtt 1902-1907 var även Arbetarrörelsens årsbok 1982.
I Finska språket i Sverige. Finska språket i Tornedalen från 1982 tillsammans med Erling Wande behandlas ”Norrbottniska språkstriden 1888-1958”. Det tog sjuttio år att avskaffa oscarianska språkpoliken som kulturellt förtryckt en minoritet i Norrbotten. 1957 meddelade Skolöverstyrelsen att elever inte skulle förbjudas att tala finska under fristunder i skolan och skolhem.
Hungerkravaller blev föreställning
Klockare tillhörde initiativtagarna till arbetarspelen på Seskarö med inspiration från den finska amatörteatertraditionen på landsbygden. 1981 och 1982 framfördes Nöd bryter lag som handlade om hungerkravallerna på ön 1917, vilka han upplevt som fyraåring. Spelet gavs i 20 föreställningar och sågs i genomsnitt av tusen personer. Ett annat spel baserades på Väinö Linnas romantrilogi Här under polstjärnan.
Efter pensioneringen lät Sigurd Klockare bygga den timrade Jukolagården på Seskarö, där han samlade ”kretsen kring Jukola” till samtal och seminarier. Gården döptes efter hemtorpet i den finska urromanen Sju bröder som skrevs 1870 av Alexis Kivi.
1985 grundades Svensk-finska gränsbygdens historiska och kulturella sällskap med medlemmar från bägge sidor av gränsen. Jukolastiftelsen bildades 1995, året efter Klockares död. 1989 promoverades Sigurd Klockare välförtjänt till filosofie hedersdoktor vid Umeå universitet.