Klara Pasma är skådespelare, musiker och låtskrivare. Genom kulturen vill hon hålla meänkieli levande.
– Det känns ju som att varje dag är vår dag när man bor i Tornedalen och lever med det runt omkring sig, säger hon och tillägger:
– Men det kan vara viktigt att vi har en dag som är vår dag, som många andra minoriteter, så att man kan belysa olika saker. Och vi tornedalingar har en historia av förtryck bakom oss, det är inte alla som vet vad Tornedalen är.
Klara Pasma vill sprida berättelsen om Tornedalens historia.
– När jag träffar nya människor brukar det vara bland det första jag pratar om, det är så stor del av den jag är.
Den tornedalska identiteten och meänkieli ligger henne varmt om hjärtat:
– Språket är så fint, det är något jag har vaggats i sen jag var liten. Även om det inte aktivt pratades hemma finns det olika uttryck som alltid varit helt självklara, uttryck som jag trodde var etablerade uttryck i svenskan, som visade sig vara meänkieli.
Men hon märker hur språket tystnar mer och mer, särskilt bland de unga.
– Det var mycket tydligare när jag var liten, nu känns det som om det håller på att försvinna. De äldre byter till svenska när de pratar med den yngre generationen. Det kan dels bero på skammen som tidigare funnits över att prata språket i och med försvenskningen. Alla mina kompisar har mor- och farföräldrar som pratar meänkieli, alltså verkligen alla. Så det är jättesorgligt att det har blivit så här.
Klara Pasma framhåller kulturen som ett viktigt verktyg för att återta språket.
– Kulturen har så otroligt stor betydelse för att hålla språket levande. Den meänkieli jag kan har jag lärt mig genom att hålla på med teater och musik.
När hon gick på högstadiet fick hon en av rollerna när Tornedalsteatern behövde två unga skådespelare som kunde prata meänkieli.
– Jag förstod inte alltid vad mina repliker var i början, men eftersom jag pluggade in dem lärde jag mig vad de betydde. Genom det blev min vokabulär mycket större redan där.
Under våren har hon turnerat med Tornedalens barnföreställning ”Hasse och Helmi” i rollen som Helmi.
– För varje projekt jag tar mig an kommer jag närmare språket.
Klara Pasma är också musiker och låtskrivare, och har börjat närma sig meänkieli även där. Tillsammans med kompanjonerna Lotta Utter och Linnea Huhta har hon översatt flera av sina låttexter.
Hennes låt ”Kiini” blev soundtrack till kortfilmen ”Mummun leipä” i satsningen ”Nya röster i Norrbotten”.
– Jag tog inspiration av en dikt som Linnea Huhta skrivit och testade att lägga in orden på meänkieli i melodier. När jag hade en grund kunde Lotta och Linnea få in mer i låten, som är både på svenska och meänkieli.
På Sveriges nationaldag stod Klara Pasma på scen i SVT:s direktsändning och sjöng på meänkieli.
– Vi var flera minoritetsspråksartister där och vi sa innan att ”tänk, vi gör historia”, på bästa sändningstid med över en miljon tittare, kungafamiljen och partiledarna. Jag tror att det var viktigt att visa att vi är en del av det här landet, och de här språken måste få finnas och leva vidare. Jag fick jättefin respons, efteråt sa folk att ”nu har jag fått höra mitt hjärtas språk”.
Hon tvekade aldrig när hon fick frågan om att delta:
– Jag pratar ju inte språket flytande, men jag tänker att det är viktigt att en ung person visar att meänkieli faktiskt betyder något, det är inte bara ett gammalt språk.
Under hösten ska hon turnera i Norge, Sverige och Finland med ”Pohjonen Davvi Nord, ett samarbete mellan Tornedalsteatern, Kvääniteatteri från Nordnorge och finska Piste kollektiivi.
– Det är en föreställning om att bo i norr och vad vi har för gemensam nämnare, ett stort projekt med dans, musik, teater, och minst fem olika språk.
Klara Pasma gick teaterlinjen på Kulturgymnasiet i Luleå, men återvände sen till i Pajala.
– Jag ville flytta hem, det kändes rätt. Nu har jag lägenhet här och trivs superbra.
Den 15 juli firas dagen med flagghissning och annat på olika håll, bland annat i Övertorneå, Gällivare, Pajala och Stockholm.
Klara Pasma firar troligen med familjen:
– Just dagen är jag inte superinsatt i, men att vara tornedaling, och språket, är något jag brinner till tusen för.