1996: Inför gängets satsning 1997 när de spelade på heltid, fotades denna bild ute på Hägnan. "Det är faktiskt enda året vi spelat professionellt", berättar Svante Lindqvist som arbetat 30 år vid Vägverket, nuvarande Trafikverket.
Det hela började med att ett gäng grabbar i Gällivare och Malmberget bestämde sig för att bilda ett band. Året var 1977 och på repertoaren ville de ha traditionella låtar och visor från Norrbotten.
– Jag hade fått rådet av Thore Härdelin (riksspelman boende i Hälsingland) att gräva där jag står. Innan hade jag spelat mest traditionell, svensk folkmusik, nu skulle jag alltså hitta den i Norrbotten. Så jag bestämde mig för att åka runt och teckna ned visor och låtar.
Svante, då 20 år, kom att möta många musikanter på sin väg genom den norrbottniska låtmyllan.
– Men jag måste erkänna att verkshöjden var tämligen låg. När jag däremot spelade upp låtarna för mina spelkompisar tyckte de absolut det fanns något att bygga på där.
Sagt och gjort. Under en spelträff i gården som Svante ärvt i Siknäs utanför Töre började den norrbottniska musiken flöda. En tramporgel av märket JP Nyströms kom att ge gruppen dess namn.
Hur många tramporglar har ni nött ut under åren?
– Faktiskt bara två. Den ena höll formen till slutet av 80-talet, den andra håller än. Tycker vi. Den är lite oren, men det ingår i det instrumentets aura. Vi har ju aldrig siktat på perfektion, vår strävan har alltid varit att hålla spelglädjen vid liv och att det vi gör ska kännas på rikt, det ska inte vara på låss.
När Svante åkte runt och spelade in musiken framfördes den ofta av två personer där den ena spelade fiol och den andre tramporgel.
– Jag sa ju tidigare att det inte var så hög verkshöjd, men när man hör till exempel Vals från Sävast blir tramporgeln den som gör det hela till riktigt bra musik. På ensam fiol är det inte så mycket att hänga i julgranen, men med orgel till kan det bli riktigt bra. Dessutom är tramporgel väldigt förknippad med norrbottnisk folkmusik, lite grann även med västerbottnisk. Men i övriga landet är den väldigt ovanlig.
1967 var året Svante började spela fiol, tio år gammal. Tio år senare drog JP Nyströms igång. Det hela skedde i en tid då folkmusik var rejält hett i Sverige.
– Vi var attraktiva som ett alternativ till den kommersiella musiken, som det hette, och vi fick mycket spelningar i tv och på alla möjliga ställen i Sverige.
Sedan bar det ut i världen. De var då fem män i JP Nyströms; Svante Lindqvist, Markus Falck, Olov Falck, Göran Eriksson och Mats Olausson. I dag är alla utom Olov med, och herrarna har gjort flera tusen spelningar och turnerat jorden runt, men de har alltid haft arbeten på sidan av.
– Enda året vi spelat professionellt var 1997 då vi gav det här roliga ett år på heltid.
Svante Lindqvist laddar en till pipa. "Det blir lite skräpigt" säger han.
De senaste åren har gruppen stött på en del hinder. Den tuffaste kampen drog igång 2018 när Svante rullades in för en hjärtoperation. Under den fick han oturligt nog en stroke.
– Vänster sida av kroppen var helt obrukbar. Att spela fiol var det inte tal om. Och det går ju fortfarande inte så bra. Vi kämpar alla med våra åkommor i gruppen, Markus brottas till exempel med tinnitus. För min del är det även artros i vänsterhanden som ställer till det. Det blir svårspelat med inflammerade leder.
Svante Lindqvist packar ned sin fiol, både rent fysiskt och mentalt allt mer. "Efter stroken 2018 är det svårt att spela, men jag är inte bitter över det. Jag tänker jag haft mina glansdagar", säger han.
Den 13 april arrangerar de något de bestämt sig för blir deras sista egna spelning.
– Att arrangera själva är riskabelt. Hyra Kulturens hus stora sal där vi kommer vara kostar 35 000 kronor, på det kommer kostnader för att synas på deras neonskylt utanför. Så, vi mäktar inte med att arrangera det hela själva längre. Men vill någon framöver vi ska komma och spela så kommer vi.
2015: Konsert i Arjeplogs kyrka som beskrevs så här i Piteå-Tidningen: "JP Nyströms orkester fick ett enormt gensvar från publiken".
De kallar konserten för JP Nyströms XL – bättre, roligare, snyggare. Ulf "Flu" Jonsson som varit ordinarie medlem i bandet i flera år kommer vara på plats, och XL heter konserten för att även musikerna Anders Hällström och Anders Aasa är med.
– De gör att vi törs säga vi är bättre än någonsin. Sedan är det väl upp till mig att vara roligare och snyggare, haha!
Någon manager har de aldrig haft, inte heller någon som hållit i ekonomin.
– Vi har alltid varit väldigt luststyrda, bara gjort det vi gillat, vilket kanske inte alltid varit det bästa. Det är till exempel inte kul att deklarera, inte kul alls.
Om tre år fyller gruppen 50 och frågan är; spelar de då fortfarande ihop?
– Det är inget vi siktar på. Vi kan ju lika gärna vara sex fot under jorden då. Men jag känner att jag har spelat det jag ska. Jag har gjort mina skivor, jag har haft mina glansdagar. Alla i JP är glada över att fortfarande få vara med – i livet.
2019: Foto taget mitt i JP:s låt "Mellan skinka och champagne".