Som vi tidigare berättat är förre kultursekreteraren Lennart Lantto kritisk till direktionen för konstmuseet.
Ersättaren Roger Suup, S, är medveten om den oro och frustration som finns:
– Definitivt. Det har funnits och finns höga förväntningar. Jag har själv jobbat för konstmuseet under årens lopp, så jag har all förståelse. Tiden är kort för att vi snabbt ska få tillbaka förtroendet och förankringen ute i länet.
Han tycker att de nu kan börja lägga de stora frågorna kring arbetsmiljön, nya organisationen och lokalerna bakom sig och blicka framåt.
– Det är ju presidiet, alltså ordförande och vice ordförande, som varit mest involverade, de har hanterat de rent operativa frågorna.
Men innan Roger Suup kom med i direktionen, innan konstmuseet ens startats, säger han sig ha föreslagit en annan organisation, liknande den med tre anställda som nu klubbats.
– Jag efterlyste en inriktning som inte låser för mycket resurser till fasta tjänster. Istället kan man ta in curatorer utifrån för varje utställning, för att ha den bästa spetskompetensen. Rent generellt tror jag att det är bra, eftersom det är ett litet museum och arbetsuppgifterna växlar efter tid. Det ger också möjlighet för lokala konstnärer och yrkesutövare att från och till kunna vara curatorer i konstmuseet.
Förutom utställningsverksamheten ser han två viktiga frågor att fokusera på:
– För det första att få till en rullande utställningsverksamhet som vänder sig till hela länet. En bra förankring är A och O i vilken verksamhet som helst. Det andra är att ha en pedagogisk verksamhet för barn och ungdomar i museets lokaler i Kiruna, där man vänder sig till skolorna. Det är en grund för rekrytering av framtida besökare och konstnärer, att ge dem möjlighet att arbeta med konst.
Han håller med om att två utställningar på två år inte är acceptabelt, och efterlyser större flexibilitet:
– Man måste komplettera de stora basutställningarna, inte bara låsa sig vid långa, fasta utställningar. Det behöver inte alltid vara en oljetanker, det kan vara lite mer som en snabb motorbåt också. Kanske en temautställning utifrån, som Kiruna kommuns konstsamling. Det kan vara jättespännande att fånga upp hela den konstsamling som finns i länet, i regionen och kommunerna.
– Det blir ett jätteviktigt komplement för att också lyfta den regionala och lokala profilen, att bejaka de önskemål som har funnits och finns, innan starten och sedan museet kom i gång. Då tror jag att vi kan hitta tillbaka till acceptansen och förtroendet igen. Och sen måste museet bli oerhört mycket duktigare på att utveckla samarbetet med länets konstnärer.
Konstmuseet har en budget för inköp av konst. Med tanke på coronatider har det fattats beslut om att merparten av pengarna ska gå till att under året köpa in konst från konstnärer verksamma i länet och Barentsregionen.
– Det är positivt att kunna uppmuntra och ge tillbaka till konstnärerna. Det tror jag är ytterligare ett steg för att få tillbaka förtroendet för konstmuseets verksamhet.
Har du förtroende för chefen?
– Ja, det måste jag ha, efter som jag sitter i direktionen som ersättare. Jag kan bara förlita mig på direktionen. Jag vet inte de enskilda bevekelsegrunderna bakom det hela, jag försöker lyfta blicken och se framåt.
Konstnärer i länet har uttryckt kritik mot chefen, hur ska de kunna samarbeta i museet?
– De måste gå till botten med vad det kan härledas till, i så fall, och vad konstnärerna har för kritik. Är det chefskapet eller kompetensen, eller vad är man kritisk till? Det är båda parters skyldighet att sätta sig ner med tanke på museets fortsatta utveckling.
Fotnot: Tidigare artiklar om Konstmuseet i Norr har publicerats den 27 och 29 juni 2020.