I maj 2004 började TV4 sända en serie Kalla fakta-program där den så kallade Trojkan – journalisterna Joachim Dyfvermark, Fredrik Laurin och Sven Bergman - kunde avslöja att CIA varit inblandat i avvisningen av de båda egyptierna Ahmed Agiza och Mohammed Alzery på Bromma flygplats en sen decemberkväll 2001.
Men deras arbete visade också att svenska myndigheter med regeringen, UD och Säpo i spetsen mörkat hela händelsen. Dessutom avslöjades att flyget som användes vid avvisningen även använts flitigt av CIA världen över i liknande fall.
Journalisten och författaren Lena Sundströms bok Spår bygger på Trojkans hela researchmaterial, men även på hennes egen research och intervjuer hon gjort. I två års tid har hon arbetat med boken, det senaste ett och ett halvt året på heltid, tjänstledig från jobbet som journalist på TV4.
Att Trojkan släppt in en annan journalist som velat använda deras researchmaterial är ”väldigt speciellt, det kräver en enorm tillit”, berättar Lena Sundström. Men hon tror också att det varit en nödvändighet att hon känner de tre journalisterna sedan tidigare.
– Det skulle inte gå att få den accessen till materialet om det inte fanns ett förtroende sedan tidigare.
I flera månader satt hon och försökte systematisera materialet, som bestod av filmat material, ljudfiler, mail, resedagböcker och dokument och arbetet med att sammanställa boken beskriver hon som en ”helvetesprocess”.
– Jag hatar ju att skriva, egentligen, säger hon med eftertryck, skrattar och fortsätter:
– Jag älskar att läsa när det är klart, och jag älskar att läsa andras böcker.
För att förklara varför hon ändå dras till att skriva gör hon jämförelser med extremäventyrare eller ensamseglare.
– Folk som kan få för sig att de vill ut och segla ensamma över haven fast de egentligen bara mår skitdåligt och står och skriker efter lakrits ute på havet och inte fattar att de gör det. Men så fort de kommer in till hamn så börjar de genast skissa på nästa seglats de ska göra. Jag isolerar mig helt, väldigt mycket under lång tid och det blir en form av extremliv som man kan intala sig så här efteråt att man ändå längtar tillbaka till på något sätt. Men just när man är i det så påminns man om hur mycket man romantiserar det, säger hon och skrattar.
Men det handlar också om att hon vill skriva det som hon tycker saknas.
– Det här är en historia som inte har skrivits, trots att det gått flera år.
Redan från början bestämde hon sig för att berätta historien ”från under den här perioden”.
– Alltså från det att de börjar gräva, tills det har utvecklats och plockats upp av internationella journalister som sedan tar det vidare och som med hjälp av Trojkan kan kartlägga de hemliga flygningarna över hela världen.
Reportagestilen i boken, new journalism, hur kommer det sig att du ville använda den formen av skrivande i denna bok?
– Det var för att jag kände att storyn förtjänade det. Den är så pass spännande och är redan som en hårdkokt thriller i sig så det vore på något sätt att döda någonting som är så oerhört bra genom att försöka omvandla det till någonting annat. Det kändes som att det var dess naturliga form. Och sedan älskar jag ju förstås – det tror jag att de flesta journalister gör – den stilen, för att kombinera det litterära med journalistik.
Men hur mycket hon än älskar new journalism-stilen, där hennes förebilder varit Truman Capotes Med kallt blod och Bob Woodward/Carl Bernsteins Och alla presidentens män, påpekar Lena Sundström att det varit viktigt för henne att ”även om det har varit i den stilen så har det aldrig fått ske på bekostnad av att det ska vara baserat på fakta”.
– Jag har inte velat blomma ut och hitta på eftersom det är så känsligt. Det är personer som blir utpekade, som har begått extremt allvarliga fel. Det finns också de personer som varit offer i det här så det har känts extremt viktigt att hålla sig till fakta.
I boken berättas också att i motsats till länder som bland annat Italien, har ingen i Sverige ställts till svars för det som hände.
Lena Sundström härleder det till att myndigheterna skyller ifrån sig på att de varit naiva.
– Mona Sahlin gick ju ut nu i veckan (förra veckan, red.s anm.) och sa att vi förstod väl alla i regeringen att männen skulle bli torterade. Det är ju sprängstoff att hon säger det. Men hållningen har ju tidigare varit att vi var så naiva, vi tror inte någon annan om ont, säger hon och berättar att det förutom i Italien gjorts utredningar i både Tyskland och
Kanada som rentvått de drabbade männen.
Ikväll är Lena Sundström på plats i Kulturens hus för att prata om Spår i det litterära evenemanget Kontext.
-Jag hoppas på att boken kan bidra till att vi kan göra upp med den här historien. Även om politikerna hävdar att vi är klara med den så är inte Sverige klar med historien, säger hon.