Han får stipendiet för revitaliseringen av det samiska språket – ett språk som han närmade sig först i vuxen ålder.
Ánndaris Rimpi är uppvuxen i Göteborg men har samiska rötter. Hans pappa kom från Ålloluokta, en liten ort som ligger söder om Stora Lulevatten i Jokkmokks kommun.
– Min mamma kom från Göteborg och var här uppe och jobbade i mitten av 1960-talet när hon träffade pappa. De gifte sig, flyttade söderut, och pappa började jobba där.
Men somrarna var vikta för Ålloluokta.
– Hela industrisemestrarna under min uppväxt var vi här uppe från första till sista dagen. Det var aldrig någon fråga om vad vi skulle göra under sommaren, så jag har vuxit upp med släkten här uppe. Vi var här även under påsk, och någon enstaka jul.
I hemmet utanför Göteborg talades bara svenska under Ánndaris uppväxt.
– Det var vanligt, i synnerhet för dem som inte bodde i en samisk kontext. Min pappa trivdes nog aldrig riktigt i södra Sverige, men älskade att pratade med sina samiska vänner och släkt i telefon, då fick jag höra samiska. Men i övrigt hörde jag inte språket så ofta, inte heller när vi var i Ålloluokta. Men nu pratar jag det, absolut. Vi är många i min generation som pratade svenska med varandra när vi var små, men nu pratar vi samiska.
I vuxen ålder kände Ánndaris Rimpi att han ville lära sig språket, för att komma närmare sin samiska identitet och för att kunna föra språket vidare till sin son.
– Jag började läsa lulesamiska för åtta år sedan. När min fru blev gravid satte min resa fart, jag fick en kick av tanken att mitt barn faktiskt ska få bli samiskspråkigt. Språket är en så stor och viktig del av den samiska kulturen.
Han sjöng i den första operan på samiska med sångerskan Carina Henriksson på Opera Vildmark i Lainio 2013 – Björnen”, tonsatt av William Walton, med libretto av Paul Dehn efter Anton Tjechovs pjäs med samma namn.
– Musiken är mitt språk, och det har också varit mycket av min drivkraft att få dela med mig så att många kan få tillfälle att lyssna på musik på samiska.
Han har även gjort en julskiva, en skiva med psalmer och den första klassiska skivan med samisk text, Robert Schumanns berömda sångcykler om olycklig diktarkärlek, ”Dichterliebe”. Allt är översatt till samiska av Valborg Mangs Märak. En film med psalmerna visades på Jokkmokks digitala marknad.
– Allt är en del i revitaliseringsprojektet, att språket ska få höras, i klassisk musik, psalmer och julsånger.
Hela 2020 jobbade Ánndaris Rimpi som lärare i lulesamiska med fjärrundervisning för elever i hela Sverige. Nu arbetar han som reporter på SVT Sápmi.
– Meningen är att jag ska täcka hela Sverige, även ”den samiska glesbygden”, som jag brukar säga. Vi finns ju i södra Sverige, men kunskapen om den samiska kulturen är inte så utbredd.
Ánndaris Rimpis pappa dog för 15 år sedan och hans mamma gick bort i höstas. Men Ánndaris har en stor del av släkten kvar i norr. Han har en stuga i Ålloluokta och försöker vara där så mycket som möjligt. Inte minst för sin sons skull.
– Under min språkupplärning har jag fått skapa mig en samiskspråkig värld här nere i Göteborg genom att lyssna på radio- och tv-program för att ge en min son en samisk identitet. Den samiska kulturen är så hårt sammanflätad med språket.
På torsdagen fick ha ta emot stipendiet i Jokkmokk.
– För mig är äran det allra största. Att en som bor i Göteborg och tar tillbaka sitt språk, sin kultur och identitet får ett erkännande från vänföreningen för Ájtte fjäll- och samemuseum. Att det är någon som uppskattar det jag gör med språket betyder otroligt mycket för mig.
Han skrattar till och säger:
– För stipendiepengarna har jag också köpt biljetter så att jag och min son kan komma upp till påsk. Jag vill att han ska få komma hit så mycket som möjligt och höra andra prata samiska – så att han kan känna sig hemma.