I Forsnäs har syjuntan återuppstått. Men det handlar om mycket mer än att bara sy eller sticka. Här provat man på olika tekniker av handarbeten.
En gång i månaden träffas kvinnor och ett par män för att handarbeta tillsammans i Bjurådalens bygdegård i byn Forsnäs i Luleå.
Den här kvällen står näverslöjd på programmet. Av de sju som sitter runt bordet den här kvällen har Inga-Britt Johansson, Anette Lundström och Karin Antonsson provat på den här tekniken förut och de bistår de andra.
– Men vi är inte några experter. I alla fall inte jag, säger Anette Lundström och skrattar.
Samtidigt som arbetet med att tillverka små näverkorgar pågår småpratas och skrattas det runt bordet. Anette Lundström är en av tre med erfarenhet av att arbeta med näver och hon kommer också med tips och råd.
De har nu träffats en kväll i månaden i mer än ett år. Som mest har de varit tio personer och de flesta har någon form av anknytning till bygden.
– Vi träffades på ett 50-årskalas och började då att prata. Tidigare hade det förts på tal men vi hade aldrig kommit till skott riktigt, berättar Katja Güth Laitila.
Det är helt okej att bara ta med en stick eller något annat handarbete. Och delta på det sättet. Vissa gånger har deltagare haft med sig pennor, penslar eller kritor och ägnat tiden tillsammans med att teckna eller måla.
Intresset var stort redan från start.
– Först och främst ska vi hantverka, och vi har en studieplan eftersom det här är en studiecirkel. Men det är lika viktigt att träffas och umgås. Gubbarna har sina naturliga ingångar att träffas men för kvinnor är det inte lika självklart att man träffas på det här viset. Och det är verkligen ett jättetrevligt sätt att umgås, säger hon.
Varje träff provar de på någonting nytt. De har bland annat tovat en tavla tillsammans.
Den här tavlan hänger på en av väggarna i bygdegården. Den gjorde gruppen tillsammans i samband med att man provade på att tova.
Den moderna formen av syjunta har fört människor i bygden närmare varandra. Jenny Fahlgren bor i Boden men hon har köpt en stuga bara några hundra meter bort från bygdegården.
– Det här har ju gjort att jag har lärt känna många fler. Och det sköna är att man inte behöver vara någon stjärna utan man kan lära av varandra. Jag känner mig trygg här. Känner jag för att sitta och måla så gör jag det någon gång. Och vill jag sticka eller virka så kan jag göra det. Det är ändå samvaron som är det viktigaste, säger Jenny Fahlgren.
En gång i månaden träffas man i den fina bygdegården i Forsnäs. Från vänster: Anette Lundström, Karin Antonsson, Jenny Fahlgren, Inga-Britt Johansson, Inga-Maj Lundberg, Britt-Marie Berg och Katja Güth Laitila.
Gången innan provade de på att tillverka tennarmband. I gruppen finns bland andra Anette Lundström som lever på att tillverka tennarmband på hantverksmässig basis. Produkter som sedan säljs i butiker i Frankrike.
Så i det fallet är hon expert.
Inga-Britt Johansson visar upp ett pannunderlägg som hon gjorde för 25 år sedan och som hänger med än i dag.
Jenny Fahlgren har provat på tennslöjd vid något enstaka tillfälle men säger att det var så länge sedan så att kunskaperna hade fallit i glömska.
– När vi väl började märkte jag ju att de fanns där lite ändå. Det var väldigt skoj. Så det gav mersmak, säger hon.
Katja Güth Laitila hoppas på att den vilande vävstugan snart också ska tas i bruk.
Allt medan intervjun pågår pratar de också sinsemellan. Sedan flätas de klippta näverremsorna ihop så att små korgar sakta tar form.
När det begav sig under 1960-talet så bakades det ofta i dagar innan varje symöte. Fikat är också här ett viktigt inslag även om det inte är samma fokus på att leverera tio sorters hembakt. På bordet ligger nu en butterkaka, mandelkubbar och några muffins som alla är köpta i butik. I köket börjar det dofta av nybryggt kaffe.
– Vi har haft en hel del hembakt här också. Vi har fått väldigt gott fikabröd här men i dag blev det ett snabbt besök på Ica, säger Jenny Fahlgren och ler.
Jenny Fahlgren köpte en liten stuga i byn men hon bor permanent i Boden. Den här kvällen kör hon från hemmet i Boden för att delta i hantverksträffen.
Under 1970-talet avtog verksamheten i de olika syjuntorna sakta samtidigt som slit-och-släng blev alltmer vanligt. Nu börjar intresset för hantverk öka.
När näverslöjd står på programmet kommer klädnyporna väl till pass.
Hantverksdagarna i den lilla byn Forsnäs är bara ett exempel.
– Vår dröm är ju att få i gång verksamheten också i vävstugan här i huset. Det finns intresse så det är inte så väldigt långt borta hoppas vi, säger Katja Güth Laitila.