Det har inte hänt sedan finska vinterkriget. Då var banvallen sönderskjuten.
Ryska SJ är alltid mycket punktligt. Avreser enligt tidtabell, ankommer efter samma tidtabell. Sak samma om det råder snöstorm, fyrtiogradig kyla eller slirig hösthalka.
En del säger att precisionen beror på dagens auktoritära regim i Kreml.
- Minns Mussolinis Italien. Mycket kan man säga om det landet - men tågen gick i tid!
Faktum är att jag rest med tåg i Ryssland under diktatorer och demokrater, liberalisering eller politisk nattfrost och det har aldrig varit någon skillnad. Lokomotiven har rullat in till stationen nästan på sekunden.
Ryska tåg bryr sig inte om politiska konjunkturer. De lever sitt eget liv.
Ingen svensk har rest så mycket med ryska tåg som jag, bortsett från det gamla svenska kommunistpartiet med Hilding Hagberg i spetsen. De reste i mjuk klass till Svarta Havet.
Mjuk klass är 1 klass i Ryssland, en kupé för två personer. Tidigare kunde dessa vara en man och en kvinna, helt obekanta med varandra.
Numera är ryska SJ kyskare, blandar inte kvinnor och karlar.
En gång under Gorbatjovs tid delade jag mjuk klass med en rysk-armensk-judiska. Vi reste mot Armeniens huvudstad Jerevan. Kvinnan var runt 60 och blev alltmer armensk-judisk och allt mindre rysk ju mer vi avlägsnade oss bort från Moskvas Kurskijstation.
Redan vid Moskvas yttre förorter dömde hon ut demokratiseringsprocessen i Sovjetunionen och ville sedan veta mer om de skandinaviska länderna. Om Sverige visste hon att vi hade en kung och att svenskor gifte sig med negrer.
Vi samsades gott i kupén under tre dygn. Vid varje stor station klev damen av för att handla vattenmeloner. Till sist var varje utrymme fyllt, även inne hos grannarna.
- Finns inte meloner i Armenien? undrade jag.
Kvinnan fnyste.
- Ryssarna köper upp hela skörden och fraktar melonerna norrut! Dylika är dom, ryssarna!
Nu kom jag fram till Moskva, som vanligt på minuten, halv nio om morgonen. Här hade också inträffat saker.
Den store franske aktören och skatteflyktingen Gerard Depardieu hade beviljats ryskt medborgarskap.
Det hela betraktas av i stort sett alla ryssar som ett gott skämt, men president Putin själv talade om det i statstelevisionen utan att dra på munnen.
Och varför inte? Katarina den stora korresponderade med Voltaire.
De som inte ler och som antagligen aldrig hört talas om Depardieu eller sett hans filmer är alla de tio tusentals immigranterna ifrån forna sovjetrepublikerna som arbetar svart i Moskva i väntan på ett ryskt pass som de aldrig kommer att beviljas.