På en av väggarna i köket hänger en affisch av Frida Kahlo. Nedanför, på ett bord med vackert svängda ben som har tillhört farmodern, ligger en salig blandning av små silvriga plattor, skinnremsor, nitar, ringar och verktyg.
– Det är här det mesta tar form på kvällar och helger, säger Katarina Nilsson.
Resultatet blir allt ifrån illustrationer, tryck och fotografier till emaljtavlor som kapas ut med rondell från badkarsfronter. Tillsammans med Pernilla Tengberg Eliasson skapar hon dessutom smycken där Pernillas samiska ursprung och hennes egna Överkalix- och Tornedalsrötter inte går att ta miste på, och där läder och silver blandas med otraditionella material som plexiglas.
– Vi gillar att blanda gammalt och nytt, men också att göra om det på vårt eget sätt. Tanken är att bevara det gamla. Annars försvinner det, som Överkalixbondskan. Samtidigt måste saker få förnyas, säger Katarina Nilsson.
Mönstren kommer dels från naturen, som renlav. Men det i serien Öfvercalix har Katarina hittat på ett 1800-talsskåp målat av Överkalixmålaren Gustav Stråhlberg. Pernilla Tengberg Eliasson berättar att hon oftast är den som får idéerna, medan Katarina – i grunden utbildad konstpedagog och grafisk designer – utvecklar dessa till tryckvänliga datafiler:
– Mönstren printas sedan ut på de olika materialen med laser av en tjej i Sala.
Att mixa inslag från olika kulturer låter lite som att svära i kyrkan. Vad har ni fått för reaktioner?
– Faktiskt inga på just det. Sedan kan ju tystnaden betyda något. Men jag tror att min 95-åriga áhkku, min mormor som själv var samisk hantverkare, skulle tycka att det vi gör är fint, säger Pernilla Tengberg Eliasson.
Katarina Nilsson, som även väver in den röda Överkalixtråden i de egna alstren, upplever att många blir nostalgiska. För henne väcktes den patriotiska ådran när hon en tid bodde i Luleå och såg att något måste hända om hemorten inte skulle somna in. Idag, måndag, får hon ta emot kommunens kulturpris tillsammans med Karin Thorell, uppskattad bland norrbottningarna för sina naturfotografier och filmer. Andra som fått priset sedan det först delades ut 1987 är Bengt Pohjanen och Vifast Björklund.
Inget dåligt sällskap?
Katarina Nilsson ler:
– Det är väldigt hedrande. Eftersom jag vill gå vidare med det jag gör känns det också bra att ha i ett cv.