Så skrev hon i en artikel i NSD för 100 år sedan då det stod klart att hennes vän Kerstin Hesselgren som första kvinna fått plats i Sveriges riksdags första kammare.
Wägner beskrev det som ”en akt av förnuft” att Hesselgren röstats in av Göteborgs frisinnade:
”Det är nog inte för mycket sagt att detta är det kvinnonamn som inom alla kretsar och partier måste väcka den största tillfredsställelsen och det minsta motståndet.”
Kvinnorna kunde lita på att Hesselgren skulle försvara deras berättigade intressen och prestige, det var Wägner övertygad om:
”Utan att på något sätt vara arg feminist, har hon en vacker lojalitet gentemot sitt egen kön och tro – icke övertro – på dess möjligheter att göra en stor insats”.
Wägner hoppades för övrigt att alla kvinnor som valdes in i riksdagen skulle ha något självständigt eget att komma med och inte bara bli medelmåttiga kopior av männen.
När hennes artikel publicerades pågick fortfarande folkets val av ledamöter till riksdagens andra kammare. Det valet hade startat i Skåne tidigt i september och avslutades i Norrbotten i slutet av månaden.
Valet resulterade i att ytterligare fyra kvinnor kom in i riksdagen:
Socialdemokraterna Agda Östlund och Nelly Thüring, högerns Bertha Wallin och liberala samlingspartiets Elisabeth Tamm.
Först av dem att så småningom ta till orda i talarstolen blev Agda Östlund. Hon argumenterade då för sin motion om att staten borde ordna jobb för dem som återhämtade sig från dåtidens grasserande tuberkulos.
Motionen blev nedröstad, men talet blev uppmärksammat. DN nämnde det i topp på förstasidan och hennes lokaltidning Bärgslagsbladet skrev att talet av kammaren åhörts ”under andlös tystnad. Sveriges kvinnor kan därmed inregistrera en märkesdag och händelsen sprider även glans över vår lilla stad, då som bekant fru Agda Östlund, född Lundgren, fått sin första träning för offentligt framträdande genom deltagande i vår stads ideella föreningsliv.”
Det var i nykterhetsrörelsen i Köping som yrkessömmerskan Östlund hade vant sig att tala offentligt.
Partikollegan Nelly Thüring, född Nilsson, hade haft fotoateljé i Göteborg, men sålt den för att kunna ge sig ut och agitera på heltid inför det historiska valet 1921. Hon höll över 300 möten, ofta flera om dagen, något hon hann med tack vare att hon körde motorcykel mellan platserna.