Det hela startar under början av 1700-talet. Platsen är Kalix och dess kyrka, den som officiellt kallas Nederkalix kyrka. Församlingens kyrkoherde hette Hans Walltier och han hade varit fältpräst i Karl XII:s fälttåg. Under "stora ofreden" med härjande ryska grupper i Kalix vintern 1716-1717 bar det sig inte bättre än att han fick fly från sin församling. Den fältpräst han var organiserade han istället ett uppbåd bönder som räddade Gammelstads kyrka från plundring. När freden var över 1718 kunde Walltier återvända till sitt Kalix och där verkade han till sin död tjugo år senare. Traditionen säger också att under en gravhäll med otydlig inskription vid sydvästra portalen vilar denne ärrade prost och krigare, helt anonymt bortsett från traditionen.
Sedan kommer vi till de arkeologiska rönen. Vintern 1972-1973 var det aktuellt att restaurera kyrkan, bl a genom att lägga elektriska värmeslingor i ett nytt marmorgolv. Det medförde att golvplattor inklusive gravhällen måste lyftas. Allt talade för att det fanns gravar under hällen eftersom en anteckning från 1882 talade om en murad grav, om fyra kistor, och att "krigsrådinnan" Peterson i Åkroken och hennes dotter låg där, den senare försedd med myrtenkrans och guldnål.
Allt detta stämde. Där låg Kyrkbruden som arkeologiskt kan beskrivas så här: "I en mot ändarna avsmalnande träkista ligger nämligen en välbevarad kropp, ca 120 cm lång. Kroppen, som vilar på en bädd av torkade växtdelar, är klädd i en fotsid långärmad klänning av vitt tyll, dubbla underklänningar, vita bomullshandskar med broderier, vita sidenskor och spår av stickade strumpor. Efter kroppens båda sidor har placerat girlander av avlånga taggiga tygblad." Så långt når vi utifrån den arkeologiska beskrivningen.
Till sist återstår att sätta in det hela i sitt historiska sammanhang. Det traditionen kallar för Kyrkbruden är en åttaårig flicka, Ulla, som dog i januari 1816 i "nervfeber", Hennes mor hade avlidit några veckor tidigare i samma sjukdom. Familjen som drabbades var krigsrådet och överjägmästaren B C Peterson, bosatt i Åkroken, en liten herrgård belägen på Kalixälvens norra strand och strax uppströms kyrkplatsen. Ulla föddes till en ond tid. Kustlandet från Torneå till söder om Umeå var besatt av ryssarna sommaren 1809, med andra ord under hennes första levnadsår.
Fadern var egendomsförvaltare för Samuel Gustaf Hermelins bruksimperium, däri ingick bl a Selet och Törefors. Hermelin gick i konkurs 1812 efter att inte ha fått betalt för leveranser till ryssarna. Därmed var naturligtvis även familjen Peterson i farozonen. Kriget hade inneburit ond bråd död och det gällde inte minst den s k fältsjukan som drabbade både soldater och civila. Ett år som 1809 föddes 88 barn i socknen medan däremot 328 personer dog. Trots att några år hade gått drabbades såväl mor som dotter av nervfeber, d v s diarrésjukdomen tyfus, eller om vi så vill säga fältsjuka som var en fruktad smittosam sjukdom även i fredstid.
Där ligger Ulla i sin kista, av traditionen omformad till Kyrkbruden. Namnet vittnar inte om vilken tradition som helst, det har en djup religiös prägel. Den bakomliggande orsaken stavas till herrnhutism, en trosriktning från Tyskland som starkt betonade kristocentricitet, att Kristus hade en central plats i förkunnelsen. Idealet för avlidna ogifta flickor var att bära himladrottningens krona. Den som ej burit en jordisk brudkrona fick istället livsens krona, ett tecken på att vara Kristi brud.
I den skruden vilar fortfarande Ulla under gravhällen i Kalix. Så var hon nämligen klädd vid gravöppningen 29 januari 1973 och så gäller rimligtvis även för framtiden. Av pietetsskäl nämner vi henne men utan offentliggjorda bilder. Det räcker för besökarna att minnas Ulla när du går över hällen och in i kyrkorummet i Kalix. Och tänker vi närmare efter så var det just i midvintertid likt idag som fältsjukan slog till i familjen.