I våras rapporterade NSD om en stillsam vårflod i Torneälven. Isen smälte i stort sett bort och flaken flöt nedströms i sakta mak. Annat var det år 1677 då en av de mest dramatiska islossingarna någonsin inträffade. Om denna skaldade Antti Keksi ett kväde som kom att berättas muntligt i generationer för att slutligen tecknas ned och bevaras för eftervärlden.
Kvädet tar oss med längs älvdalen, till platser som Haapakylä, Kuivakangas, Särkijärvi, Käyräsvuopio, Karungi...
Ismassornas framfart orsakar stor förödelse. Antti Keksi skildrar dramatiken med sitt drastiska och mustiga språk.
Floden flyttar Simus holme,
dräper också Juusos oxe
tar en lägda i Lovikka,
gör Pajala ett ofog,
ger ett skär och tar en lägda,
stjälper skäret över ängen.
Humor kännetecknar Keksis kväde. Trots att det handlar om en naturkatastrof vilar inga sorger. 1600-talets tornedalingar förefaller ha sett möjligheter i det mesta. Där älven bryter fram i nya fåror ges tillfälle att fånga mängder av fisk. Med Keksis ord:
Där ficks fisk, som färsk förtärdes;
skäggen skeno skönt av fiskflott
Antti Keksi diktade på sitt finska modersmål och tycker man att det påminner om Kalevala så är det ingen slump. Versmåttet är just kalevalameter, detsamma som i det finska nationaleposet. Antti Keksi är inte bara Norrbottens förste till namnet kända författare. Han är också den tidigast kända finskspråkiga folkdiktaren.
Tornedalsforskaren Erik Wahlberg har kartlagt Antti Keksis liv och fått fram att han föddes 1622 i Övertorneå. Han gifte sig med en kvinna från Marjosaari by omkring 1641 och blev ett år senare husbonde på Keksi hemman i nuvarande Korva.
Förutom sin gärning som jordbrukare och skald var Keksi soldat vid Västerbottens regemente samt under en tid fjärdingsman i Övertorneå socken. 1705 dog Keksi, vid 83 års ålder.
Dikten om islossningen är hans mest kända. Utöver detta finns ett annat kväde nedtecknat, en satirisk berättelse om prosten Nikolaus. Den handlar om hur socknens ungar spelar prästen ett spratt genom att ta sig in i prästgården och där river sidorna ur hans bibel, postilla och psalmbok. Tystnaden som uppstår när prästen står inför församlingen beskriver Keksi så här:
Suckarna i kyrkan sorla,
gamlas ögon tårar flöda,
gummor gråta ganska gruvligt,
uti smyg de unga smila...
I byn Korva, norr om Övertorneå, finns monumentet över Antti Mikkelinpoika Keksi. En oansenlig blå skylt med knappt läsbar text visar vägen till kulturminnet som ligger på en kulle. Runtomkring sträcker sig markerna där Keksi hade sitt liv och arbete. Nedanför flyter Torneälven - föremålet för Norrbottens första kända litterära verk.
Källor: Erik Wahlberg, norrbottensförfattare.se. Keksis kväde är tolkat till svenska av Björn Collinder.