I dag, lördag, blir drömmen verklighet när föreställningen Imagine har premiär.
- Det känns fenomenalt, säger hon.
Danskompaniet Spinn är det första integrerade danskompaniet i Sverige med professionella dansare där en del av dansarna har funktionshinder och det Marie Grundström fascinerades av var att hon såg Danskompaniets verksamhet som både nyskapande och "tillgängligad", som hon säger.
- Jag tänkte att det här vill jag att norrbottningarna får ta del av, säger hon men det handlar också om att hon vill att den etablerade kulturpubliken ska få se något nytt.
För knappt ett år sedan kunde Marie Grundströms initiativ till samarbete mellan Danspoolen och Danskompaniet Spinn förverkligas. I somras tog samarbetet ytterligare fart. Då fick den Göteborgsbaserade koreografen Gilda Stillbäck förfrågan från Veera Suvalo Grimberg, konstnärlig ledare på Spinn, om hon ville koreografera samverkansprojektets föreställning. Gilda Stillbäck såg det som "ett fantastiskt erbjudande".
- Jag tyckte det var inspirerande att få möjligheten att jobba med tio dansare då jag jobbat tidigare med högst tre dansare. Det är ovanligt inom den fria dansscenen att man har så pass stora projekt. Detta är min första helaftonsföreställning med en stor grupp dansare där jag inte är med själv som dansare, säger hon.
Originalidén till Imagine är Gilda Stillbäcks, och hon berättar hur hon kom att tänka på individen i gruppen och att hon hämtat inspiration från Paris tunnelbana, som hon brukar åka när hon är i den franska huvudstaden.
- Jag brukar sitta och fantisera om vad det är de sitter och tänker på, säger hon och berättar om "métron" där "alla människor i olika situationer ska samexistera i en gemensam rörelse".
- Det var därifrån idén kom.
Under torsdagens pressträff visades en liten del av föreställningen, och att det inte är en konventionell dansföreställning får man ganska snart klart för sig. Scenen är placerad, eller snarare markerad, mitt i rummet och dansarna sitter, står eller ligger utspridda över scengolvet och talar för sig själva, långa konversationer som pågår i närmare tio minuter.
Så ändras det lågmälda tempot och talet byts ut mot rytmiska ljud, tänk röstövningar och upprepningar av ord, samtidigt som tempot intensifieras och ensemblen rör sig mot mitten av scenen. Musiken brusar mellan olika stilar och epoker, klassiskt, country, uptempo, och tystnar sedan i takt med att ensemblen sprider ut sig och grupperar sig i små konstellationer igen.
Tanken med koreografin är att jobba mycket med bilder, metaforer och passioner, berättar Gilda Strömbäck.
- Alla får jobba med det de har. Jag har jobbat mycket individuellt men också i duetter och trios, i grupp, solo - allt, säger hon och berättar hur hon bland annat observerat en person i ensemblen som jobbat mycket med yoga, och hur hon lyssnat på diskussioner som en annan person i ensemblen haft med en fotograf.
- Det är fascinerande och det är så jag jobbar, jag iakttar, säger Gilda Strömbäck.
Emilia Wärff är en av de två rullstolsburna dansarna i ensemblen. För henne har den största utmaningen i denna föreställning varit att röra sig och tala samtidigt.
- Men det finns utmaningar på väldigt många nivåer, säger hon.
Föreställningen ligger henne nära eftersom hon tycker om att beskriva saker och det har varit inspirerande att utgå från olika historier.
- Det finns plats för många olika berättelser, säger hon.
Samproduktionen har krävt både praktiskt arbete och mycket planering, också när det gäller hur budgeten ska omprioriteras, berättar Marie Grundström.
- Jag kommer in med mina pengar och Spinn med sina, så båda finansierar det här. Det gör att man måste komma överens om var premiären ska ske, var repetitionerna ska vara. Det blir en mer långsiktig och krävande planering, säger Marie Grundström.
På bara fyra veckor har föreställningen växt fram, trots att flera i ensemblen varit sjuka under repetitionstiden. Gilda Strömbäck beskriver det som en "extremt kort process" som gått bra mot alla odds.
- Jag har fått jobba med det som finns, jag har jobbat intuitivt, säger hon och berättar att det faktiskt varit en fördel.
- I och med att folk varit frånvarande har jag varit tvungen att anpassa mig till dem som varit på plats och jobba med det jag har. Och det är även det som Spinns arbete går ut på, att jobba kreativt med det man har.