KULTURDEBATT
När järnvägsbyggena började genomkorsa landet under slutet av 1800-talet fick stationerna namn efter platsen där de byggdes, namn som bygdens befolkning i alla tider använt. Järnvägsstyrelsen höll fast vid den principen och ingen protesterade.
Men så nådde järnvägsbyggandet Norrbotten, med dess inslag av för riket då främmande språk: samiskan och tornedalsfinskan. Då vaknade nationalisterna och gav sig på järnvägsbyggarna. Stationernas namn skulle bli en del i försvenskningen. Bort med finska och samiska namn!
Järnvägsstyrelsen höll först på sin princip att de gamla ortsnamnen skulle gälla också när statsbanan Kiruna-Riksgränsen byggdes, men gjorde helt om efter kritik: alla stationer skulle nu få svenska namn. Det gillade inte regeringen, som valde en kompromiss. Fyra stationer fick samiska namn: Rautas, Kaisepakte, Abisko och Vassijaure. Resten skulle få svenska, ibland märkliga, namn.
Järnvägsstyrelsen hänvisade till regeringens kompromiss när järnvägarna i Tornedalen byggdes. Tornedalens stationer skulle få finska eller svenska namn. Då protesterade länsstyrelsen med landshövding Oscar von Sydow och krävde svensk namngivning och inget annat.
Järnvägsstyrelsen gick med på detta, men med några undantag. Karungi och Luppio fick behålla sina finska namn. Sedan tillkom andra undantag. Orterna Kukkola, Vojakkala och Mattila fick ge namn åt sina stationer och hållplatser.
Försvenskningen gav märkliga resultat. Inte bara stationernas skyltar fick nya och märkliga namn. Orterna döptes också om. Päkkilä fick namnet Bäckesta, Hietaniemi byttes mot Hedenäset och Matarengi mot Övertorneå. Det har fått stå kvar medan Risudden återtagit namnet Vitsaniemi. Hietaniemi är fortfarande namnet på församlingen.
1922 överlät regeringen namnfrågan till Järnvägsstyrelsen, som återgick till den gamla principen, att stationerna skulle få namn som under lång tid använts om platsen för stationen. Därför fick norrbottningarna lära sig fina stationsnamn som Kåbdalis, Moskosel, Apokätno och Maitum. Hade nationalismen rått kan Moskosel ha fått det försvenskade namnet ”Vändsel” och Arvidsjaur ”Givmilda sjön”.
När Sverige nu gör upp med rasbiologernas skallmätningar bör vi också göra upp med nationalisternas stöld av våra ortsnamn. Ge oss de riktiga ortsnamnen tillbaka!