I februari damp det ner ett brev med sigill i regissören och dramatikern Rasmus Lindbergs brevlåda. Brevet var från den franska nationalteatern Comédie Française som skrev att de hade valt ut hans pjäs, Dan då Dan dog, till en av de 20 bästa nyskrivna i världen 2012, på franska språket.
Samma pjäs turnerar redan i Frankrike och för bara ett par veckor sedan kom Rasmus Lindberg tillbaka från Nantes i Frankrike där han har haft så kallade readings av pjäsen. Han har också varit inbjuden av fyra franska teaterfestivaler för att prata om sitt författarskap och snart kommer tre av hans pjäser ut i en antologi i översättning till franska.
- Det är intressant. I Frankrike köper folk pjäser. För mig är det ett arbetsmaterial, inte ett konstverk. Det blir ett konstverk först när den blir uppsatt, säger Rasmus Lindberg.
Han berättar att han blev både "stolt och lycklig" när han fick brevet från Frankrike men att just denna av hans pjäser, som han skrev redan 2006, blev utvald tror han mer har att göra med att den var översatt till franska.
- Jag gillar den men har skrivit ett dussin pjäser sedan dess.
Hur kommer det sig att du fått så stort genomslag i Frankrike?
- Eller hur, det är jättekonstigt, säger Rasmus Lindberg skämtsamt men svarar sedan att han har svårt att bedöma hur något tas emot eftersom han inte kan franska.
Så blir han tyst, funderar en stund.
- Jag misstänker att det jag skriver upplevs som förhöjt, teatralt. Det kan vara så att det uppskattas där.
Men det är en spekulation, påpekar han, återigen eftersom han inte kan franska.
Har du lärt dig något från teatrarna i Frankrike som du vill ta med dig hit, till Norrbottensteatern?
- Ja, alltså, konst är en fråga om att vara ny i ett ögonblick. När man är i andra länder och ser konst innebär det inte att det blir konst i Luleå.
Han funderar en stund, tittar ut genom fönstret i sitt rum på Norrbottensteatern och den grådisiga utsikten över Norra hamn.
- Jag kanske skulle säga att man...att den svenska teatern ibland glömt bort att den måste vara underhållande. Den måste vilja möta sin publik, vilja något i slutändan uppbyggligt. Det finns mycket lekfullhet, vansinnighet och något obekymrat över teatern i Frankrike kanske därför att den har en så självklar plats i samhället.
I Sverige har teatern lånats från Frankrike, i och med Gustav III, menar Rasmus Lindberg.
- Därför känner kulturen i Sverige att den måste förklara sig, försvara sig. Om den inte känner att den behöver försvara sig blir det givetvis mycket friare. Det tar jag med mig, absolut.
Hur ska det märkas på repertoaren framöver på Norrbottensteatern?
- Nu sitter jag och skriver på fyra andra pjäser för andra teatrar, säger Rasmus Lindberg och berättar att han först 2015 är tillbaka på Norrbottensteatern.
- Men det skulle vara underbart att skriva om min egen dialekt. Jag är ju härifrån och det finns ett antal skådisar som är härifrån. Det hade varit underbart att få vara i det landskapet där människor pratar som de pratade när jag växte upp.
Än så länge är det en önskedröm, även om teaterchefen Karin Enberg är "helt med på det", enligt Rasmus Lindberg.
Men framgångar i Frankrike och planer på dialektpjäser i all ära, Rasmus Lindberg har annat i tankarna just nu. På måndag börjar återigen repetitionerna av Natten är dagens mor, Norénpjäsen där Rasmus Lindberg är tillbaka som regissör. Denna gång repeteras det inför Scenkonstbiennalen i Jönköping i slutet av maj, där pjäsen blivit utvald i konkurrens med 300 andra svenska föreställningar, att visas bland 15 andra.
- För mig privat är det ett slags erkännande, att jag kan frigöra mig från min roll som dramatiker och erövra den yrkesroll jag utbildat mig till i fyra år. För mig är det grejen, att få åka och representera Norrbottensteatern på Scenkonstbiennalen.
Och för honom är det större än hans framgångar i Frankrike.
- Det är inte på Frankrike jag tänker när jag vaknar upp.