Det som göms riskerar att glömmas. Stadshuset i Kiruna ska som ömsom rivas, ömsom demonteras. Vissa delar av huset ska magasineras och komma till användning när det nya stadshuset byggs. Så är det tänkt.
Mycket kan hända på vägen. Det finns alltid en risk att det magasinerade förblir i magasin. Ambitionen att bevara och återanvända talar ofta inte samma språk som ekonomiska kalkyler.
Jo, det skulle bli fint - men det ryms inte i budgeten, låter som ett argument som använts förr.
Norrbottens museum har tagit initiativ till en fotografisk inventering av stadshuset. Den kompletterar det arbete som gjorts på Kungliga Konsthögskolans kurs Kiruna - kan man flytta en stad? 2009-2010 av Lars Gezelius och Anne Teresiak.
Ett hus är ett hus är ett hus - men stadshuset i Kiruna är arkitektoniskt utöver det vanliga. En byggnad som utan problem faller in under Artikel 7 i Venedig-Chartret:
"Ett historiskt minnesmärke är oskiljbart från den historia det vittnar om och den miljö vari det befinner sig. Flyttning - helt eller delvis - av ett minnesmärke kan därför endast tillåtas om det är nödvändigt för att bevara minnesmärket eller om det föreligger ett utomordentligt stort nationellt eller internationellt intresse för ett sådant förfarande."
Jag kan gissa att det finns intressen som önskar en neutral utställning. Frågan är känslig.
En bild av ett stadshus är inte alltid neutral. Den kan innehålla såväl "för" som "mot" i olika avseenden. Huset på bilden talar. Betraktaren tar intryck, bildar sig en uppfattning. Diskussion kan uppstå. Om så önskas.
Bilderna är tagna av Daryoush Tahmasebi. Utställningen öppnas nu på lördag.