NY BOK

Maria Henriksson

Ängel med svarta skor

Barents publisher

Tänker jag efter låter det rimligt. Majoriteten av de berättelser om sorg jag tagit del av är gjorda när sorgen lagt sig lite. Jag tror att det är svårt att skriva mitt i ett blödande sår, det måste ha svalnat. 

Maria Henrikssons debut ”Ängel med svarta skor” är i alla fall, oavsett exakt när hon skrev, en diktsamling om sorg. I en intervju med NSD Kultur berättade Maria Henriksson att diktsamlingen tillkom efter att hon förlorat sin son Jonatan Henriksson. Det är såklart svårt att inte tänka på det under läsningen, ingen förälder ska behöva begrava sitt barn. Men jag ser det som min uppgift som kritiker att skilja författare från diktjag och att inte läsa verk biografiskt. Så det ska jag göra. 

Döden är märklig, för vi kan vara rädda för den, prata om den, tänka på den och tro oss förbereda oss för den, men när den tar någon ifrån oss reagerar vi på ett sätt som vi inte hade räknat med. Henriksson berör de existentiella frågorna som ofta kommer då. Vad är ett liv och vad gör att vissa liv blir kortare än andra? Vad händer med dem som dör när de inte längre är hos oss på jorden? Minnena av dem är ju så tydliga. 

Tidsväktaren har godkänt redan 
Stämplat biljetten som gäller 
endast idag 
texten har suddats ut av tårar 
som droppat ner på biljetten 
man kan inte läsa om det står enkel resa 
eller 
tur och retur

Sorgen förkroppsligas i en rutig ängel med svarta skor som har ”ständig jour”. De träffande metaforerna är Henrikssons styrka som poet. De finns även i de mer hoppfulla dikterna som ”Såpbubblor” där värme beskrivs som en smekning med en bomullstuss och rädslan att förgöra en kärlek som två såpbubblor som ligger nära varandra. 

Diktjaget vilar sina gråblå ögon på den dödes minne. Diktjaget skriker NI ÄR SAKNADE!!! till de döda som inte längre går på Luleås gator. Henriksson är rebellisk i sitt användande av utropstecken i hennes annars klassiska poesi. Ibland blir det dock för klyschigt. Henriksson överanvänder ordet ”själ”. De delarna har jag svårare att ta till mig, eftersom själ är ett så utnött ord i poesi. 

Men det förstör inte ”Ängel med svarta skor”, som på det stora hela är en fin debut. Det krävs en skicklig poet för att en diktsamling om sorg ska vara så träffande, men samtidigt hoppfull. Och det är viktigt med berörande diktsamlingar om sorg. För även om det stämmer att vi inte kan skriva när vi är inne i den där riktigt djupa sorgen så kan vi fortfarande läsa. Det är alldeles uppenbart att vi har ett behov av poesi när vi sörjer och minns de döda. Diktraderna i dödsannonser visar också det.