NY BOK

Peter Høeg

Genom dina ögon

Norstedts

Det är den sortens skildringar som väcker tankar bortom orden, får en att begrunda det djupast mänskliga och ger en känslan att ha blivit berikad.

Med det lyckas Peter Høeg.

Närmast oskuldsfullt omtänksamt blandar han teknisk fantasi med episoder som delvis är självbiografiska. Huvudpersonen Peters mamma heter nämligen fru Høeg.

Ett naivt skimmer färgar avsnitten om barndomens upplevelser, inte minst kompisarnas förmåga att tillsammans ta sig in i andras drömmar, i syfte att hjälpa.

I nutid återförenas de som vuxna. Då har Peters fosterbror Simon försökt ta livet av sig och hamnat på sjukhus, till synes hjälplös som ett barn. För att försöka stötta och förstå tar Peter kontakt med den välbevakade Kliniken, där deras barndomsvän Lisa visar sig vara chef. 

Vid detta Centrum för neuropsykologi har de utvecklat en teknologi och metod för att utforska människors medvetande. En skanner mäter hjärnvågor, puls, blodtryck och hudens ledningsförmåga på offer för olyckor, sjukdomar och övergrepp. Mätresultaten ges visuell form och färg, som visas via en holografisk projektor. Klienten/patienten upplever då en tredimensionell karta över sitt eget biologiska system, där känsloliv och biologiska processer blir synliga.

Lisa ser människans insida, sinnet och medvetandet, som jordens outforskade landskap och i det vill hon och forskarna bana väg till upptäckter och viktiga insikter. Med metoden skapar de ”ett samtal mellan klientens upplevelse av sig själv och det som mätinstrumenten registrerar som hans biologi”. De söker inte den projicerades sanna berättelse, utan den historia som lindrar lidandet och som personen kan leva med.

Genom att lära känna en individs innersta hoppas de på sikt också komma åt det kollektiva medvetandet. Kanske kan de då förklara vad som står mellan oss människor, vad som försvårar och vad som möjliggör äkta, mänskliga möten. 

Ibland blir det som det låter, alltså flummigt, fast fantasin utstrålar någonting genuint godhjärtat. Det är en vacker dröm om att lära mer om allas våra medvetanden, möten och sökande efter mening.

Berättandet påminner om kurvan på ett medicinskt mätinstrument. En effektiv och obruten rörelse framåt, ibland monoton, ibland med både toppar och dalar. När Høeg på ett ställe börjar tre meningar i rad med ordet ”och” är det nästan läge att ropa på en hjärtstartare.

Fast helheten är hälsosamt fascinerande och berikande.