Facebook är i färd med att bygga serverhallar i Luleå. Många vill ta åt sig äran och vara med och dela på det förväntade guldregnet. Men att bara diskutera Facebook ur ett ekonomiskt och arbetsmarknadsmässigt perspektiv innebär att viktiga dimensioner inte får den uppmärksamhet de förtjänar.
Den kanske viktigaste frågan vi bör ställa är hur Facebook förändrar vår syn på vänskap. Våra virtuella "vänner" är sällan våra viktigaste och mest betydelsefulla vänner. Innebär det att ytlig vänskap ersätter riktig vänskap? Eller är det tvärtom så att Facebook kan användas för att odla och utveckla riktig vänskap?
Många samtida filosofer menar att den antike filosofen Aristoteles (384-322 f. Kr) bok Nichomakiska Etiken fortfarande är det bästa som skrivits om vänskap. Aristoteles menar att det finns tre former av vänskap, som är olika mycket värda för oss.
Den minst värdefulla formen av vänskap är baserad på ömsesidig nytta. Om du är vän med din granne, som råkar vara rörmokare, bara för att du ibland behöver hjälp att laga dina trasiga rör, och han är vän med dig bara för att han ibland behöver hjälp att laga bilen, så är ni vänner i vad Aristoteles ansåg vara den lägsta formen av vänskap. Ni har bägge ett instrumentellt värde för varandra. Men det är allt. I princip kunde du lika gärna byta ut din vän mot en handbok i rörmokeri . Så länge som rörmokaren och handboken löser ditt praktiska problem är de lika mycket värda. Facebook fungerar nog utmärkt för att upprätthålla denna typ av instrumentell vänskap. Men det är kanske inte så mycket att glädjas över.
Den andra och något mer värdefulla formen av vänskap är, menar Aristoteles, vänskap baserad på ömsesidigt behag. Troligen känner du någon som du umgås med för att ni trivs ihop och gillar att göra saker tillsammans, även fast ingen av er har någon direkt nytta av det. Att denna form av vänskap är mer värd är självklart. Och kanske kan de gillanden du får på Facebook av dina virtuella vänner vara en viktig länk i denna form av vänskap. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att vänskap baserad på ömsesidigt behag inte är den högsta formen av vänskap.
Enligt Aristoteles är den tredje och mest värdefulla formen av vänskap baserad på ömsesidig beundran. Detta låter kanske konstigt. Att prata om beundran när man pratar om vänskap gör vi sällan idag. Men mycket talar ändå för att Aristoteles hade rätt. Riktig vänskap förutsätter att du ser upp till, och respekterar, din vän. Det räcker inte att du gillar din vän och att ni har trevligt ihop. Riktig vänskap kräver något mer, både intellektuellt och emotionellt. Du måste spendera mycket tid med din vän, låta dig imponeras och inspireras av dennes kloka tankar, men också ibland bli utmanad och ifrågasatt. Riktig vänskap är därför inte förenligt med att ni alltid pratar om trivialiteter och bara har mysigt ihop.
Det är här problemet med Facebook ligger. Aristoteles skulle knappast ha brytt sig om att skaffa ett Facebook-konto av den enkla anledningen att riktig vänskap inte lämpar sig för elektronisk kommunikation. När du meddelar dina tre hundra virtuella vänner att du glad för att du snart ska åka på semester är detta knappast del i en process i vilken du och dina vänner uttrycker intellektuell beundran för någons tankar. Kommunikationen är för ytlig. Allt som finns att beundra på Facebook är, i bästa fall, en ytlig idealbild av hur du vill att dina vänner ska uppfatta dig - alltid fyndig, rolig, och trevlig! Men denna intellektuellt torftiga kommunikation har mycket lite med riktig vänskap att göra.
Det som saknas på Facebook är möjligheten att på allvar inspireras, bli utmanad och ifrågasatt. Om du inte gillar det dina vänner skriver på Facebook är det alltför enkelt att stänga av burken och strunta i deras tankar. Men när du talar med en riktig vän i verkliga livet finns ingen väg undan.
Det är givetvis utmärkt att Facebook etablerar sig i Luleå. Ur det faktum att Aristoteles inte skulle haft ett Facebook-konto följer inte att man bör vara emot Facebook. Min poäng är bara att Facebook inte är vad många tror eller vill att det ska vara . Tvärtom har Facebook nog vissa likheter med tvivelaktiga alternativläkemedel: det är ett substitut för den riktiga varan, men med sämre och i vissa fall direkt skadliga effekter.
Istället för att spendera tid med våra riktiga vänner sitter vi och hänger framför datorn och kollar våra virtuella "vänners" senaste, alltid lika meningslösa statusuppdateringar. Inte ens en dysterkvist som Nietzsche skulle ha haft något intressant att säga om det.