Egentligen borde jag kanske tacka Erik Almkvist - SD-politikern som efter att ha sprungit runt med järnrör och hotat invandrare - tvingats" lämna sitt riksdagsuppdrag nu deklarerat att han känner sig tvungen att lämna Sverige och "fly" till mitt födelseland Ungern. Flyttskälen är enligt tidningscitat Ungerns "socialkonservatism och nationalism" och frånvaron av "den svenska fåran av genus och mångkulturalism".
Hans idag nästan osannolika skäl till flytten skakade om och skrämde. men fick mig också på ett dramatiskt sätt att på djupet förstå varför mina föräldrar 1956 valde att lämna Ungern.
De kunde naturligtvis inte veta att Ungern mer än 50 år senare skulle domineras av två högerextrema, nazistinspirerade rasistiska partier - Fidesz och det om möjligt än mer högerpopulistiska Jobbik.
De kunde ju inte heller vid tidpunkten för sitt beslut att för alltid lämna Ungern med mig - deras förstfödda då 4-åriga dotter - förutspå att gatorna i Budapest centrum åter en gång på 2000-talet skulle eka av stöveltramp, förmörkas av uniformer och nazistsymboler genom Jobbiks uniformerade medborgargarde "Magyar garda ". Ändå förstår jag nu att de intuitivt visste. Och jag ser också plötsligt varför.
De anade - precis som jag ser nu - att för varje störtad diktator - har det skjutit ett nytt fascistiskt skott i den ack så bördiga feodala ungerska myllan. Det har inte hjälpt att poeter som Sándor Petföfi, tillsammans med genom åren en lång rad studenter och andra intellektuella, krävt liberalisering och förbättringar. Frihetslängtan och kampen för demokrati har alltid kommit till korta i det feodala arvets virrvarr av maktbegär och penninghunger.
Och kanske fick jag en förnimmelse av allt detta också den gråkulna decemberdag 1989 då jag för en dag - mitt i Budapest och ganska exakt just i mitt födelsekvarter får följa Kjell Gredes inspelning av God afton, herr Wallenberg. Husväggarna är fyllda av skotthål - oläkta, tidlösa sår som ingen längre kan förklara hur de kom dit. Andra världskriget? De tumultartade och blodiga månaderna revoltåret 1956? Filmteamet vet inte. De hyresgäster som kikar på filminspelningen bakom sina gardiner vet säkert inte heller.
Året därpå i mars 1990 inför det första "fria" firandet av frihetsdagen den 15 mars, är jag åter i Budapest och Ungern på reportageresa. På Hjältarnas torg och lite här och var på Budasidans affärskvarter säljer den nya tidens "frihetskämpar" kartor på det riktiga Ungern - det som fanns före första världskriget och var ungefär tre gånger så stort.
På kartan var följaktligen inritat landytor från samtliga grannländer: Rumänien, Tjeckoslovakien, Jugoslavien, Österrike och Italien. En kall ilning drar utmed ryggraden och i en rysning inser jag att friheten efter murens fall mycket väl och mycket snabbt kan komma att befolkas av maktgalna mörkerkrafter.
Ännu närmare nutid - år 2000 - är vi där hela familjen. Biltrafiken har fullkomligt exploderat. Precis som antalet utslagna och tiggare på gatan liksom för den delen de nyrikas luxuösa glänsande monsteråk.
Med hjälp av EU-miljarder till upprustning av i stort sett alla samhällets funktioner kan Ungern inte längre beskrivas vara i fritt fall men något hotfullt och skrämmande pyr ändå i luften. Så här stora klyftor i livsvillkor överlever inget samhälle.
Idag har vi fått svaret: Fidesz och Jobbik och purfärska lagar som ger staten rätt att förbjuda åsikter som skadar den ungerska staten. Vidare: Politisk kampanj får endast förekomma i statliga medier, begreppet familj utesluter numera ogifta par, barnlösa par och samkönade par. Samt: hemlösa får inte uppehålla sig på allmän plats och diskriminering på grund av ålder, kön och sexuell läggning är inte längre uttryckligen förbjuden, och så vidare.
Det är till det Ungern Almkvist "flyr". Han har säkert råd att likt en "gulaschbaron köpa sig både titel och ett bekvämt liv. Fast han borde dömas som förrädare för att han väljer ett samhällssystem som tusentals likt mina föräldrar antingen valde eller tvingades fly ifrån.
En del säger att Ungern-Budapest är Europas hjärta. Kanske är det historiskt helt rätt. Men om det är så, så blöder det. Nu mer än någonsin.