En monter på 15 kvadratmeter kostar 30 000 kronor. Lägg därtill resa, logi och att inreda montern. Det krävs alltså bra försäljning för att hämta hem dessa kostnader. Men syns man inte, så finns man inte, som det heter.
Christina Snell-Lumio vill synas med sitt förlag. Därför deltar hon utöver bokmässan i Göteborg även på Bok & Bild i Luleå, Tornedalsfesten i Luleå och Överkalix marknad. Det är så hon i egenskap av en av Sveriges nordligaste förläggare vill göra avtryck på en bokmarknad som är hårt koncentrerad till storstäderna.
Christina Snell-Lumio är född i Luleå, uppvuxen i södra Sverige. Hon återvände till Norrbotten 1988. Elva år senare startade hon Lumio förlag & skrivbyrå. År 2009 tog bokutgivningen överhanden varför hon ändrade namnet till Lumio förlag.
Hon representerar idag Norrbottens största förlag sett till antalet titlar. Hittills har det blivit 96 titlar, skrivna av ett femtiotal författare.
Förlaget är beläget i ett bostadshus på Björkebyvägen, några hundra meter från Torneälven. Hennes man driver ett stensliperi och hon ett bokförlag.
Säsongerna går i varandra: fika och försäljning av stensmycken om somrarna. Böckerna går bäst på hösten och vintern.
Det hela började i tonåren.
- När jag var tolv-tretton år startade jag en tidning och jag hade massvis med brevvänner. Jag skrev berättelser och många av mina brevvänner prenumererade. Ibland var berättelserna bara påbörjade så att läsaren kunde ta vid. Så intresset att berätta och publicera har funnits länge. Men det var i och med den digitala revolutionen - då det gick att göra böcker i mindre upplagor - som jag startade med bokutgivning.
Som ett av de nordligaste förlagen; känner du dig hemma i den storstadscentrerade förlagsvärlden.
- Egentligen inte. Men efter att deltagit på några bokmässor i Göteborg träffade jag andra som drev mindre förlag. Det var då jag verkligen förstod hur många och viktiga de mindre förlagen är.
- Bokmässan är som julafton. Det är så kul att träffa så många människor som är intresserade av litteratur.
Även om förlaget inte kan räkna hem alla kostnader för deltagandet på mässan tycker hon det är värt att delta. Montern har blivit ett nav för tornedalingar.
- Det har sina fördelar att vara enda förlaget från Tornedalen på bokmässan. Det har jag gratis och det lockar folk.
Christina och hennes man klarar sig ekonomiskt på bokutgivningen och försäljning av stensmycken. För hennes del har några storsäljare - i synnerhet Vantboken med en upplaga på 2 600 exemplar - gjort skillnad.
- Den boken har försörjt mig under vintern, säger hon med ett skratt.
Men det hela har sitt pris.
- Vi har inte haft semester på tio år. Så lite tokig är man ju. Det som håller mig kvar är älven, gränsen och den flerspråkiga kulturen. Sådant som inte går att räkna i pengar, men som är livskvalitet.
Hur ser du på att vara förläggare i Norrbotten?
- Lite pessmistisk är jag. Jag tycker att det blir mer och mer kommerssiellt och kändisbetonat. Det är svårare att konkurrera.
Vad säger folk i bygden om det du håller på med?
- Det är lättare att förklara det här med stensmycken. Men när det kommer till bokförlaget tror många att jag har ett tryckeri. Andra frågar om jag skriver alla böcker själv.
Förlagsnamnet?
- På min mans sida fanns ett hemman som hette Lumio. Ordet är svårt att härleda. Det är inte finskt, men det närmsta man kommer på finska är att det kan betyda "snörik plats". Men det kan också ha fransk härkomst. Det har ju varit franska forskningsexpeditioner här i Tornedalen på 1700-talet. Och på Korsika finns en stad som heter Lumio.
- Det är ett bra namn, tycker jag. Det fungerar lika bra i Tornedalen som internationellt.
Jag tar farväl av Christina och gör en rundtur i byn. Bygdegården är stängd. Skolan har sommarstängt. Likaså Utbildning Nord. Affären är nedlagd. En loppis har öppet - liksom ett bokförlag. Det senare året runt.