Tre gånger reste Søren Kierkegaard till Berlin, en gång till Jylland och en gång till Gilleleje, annars var det Köpenhamn som gällde. Föräldrahemmet låg på Nytorv 2, ett stenkast från Ströget. Där bodde han från sin födsel den 5 maj 1813 till faderns död 1838. Då flyttade han till Løvestræde, med utsikt över Gråbrødretorv. Året efter bodde han på Kultorvet innan flytten ett år senare gick till Nørregade, med utsikt över Nørretorv. År 1844 flyttade han tillbaka till Nytorv 2. Inte bara torgen finns kvar, både byggnader och gator från tidigt 1800-tal präglar Den indre byen som centrala Köpenhamn kallas.
Med undantag av en bostad på Østerbro låg Søren Kierkegaards alla lägenheter i det centrala Köpenhamn som fram till 1848 var en stad där man på kvällarna stängde portarna för stadens omkring 120 000 invånare. Av det som fanns när Søren Kierkegaard bodde i Köpenhamn finns det mesta kvar. Vad han gjorde är väl dokumenterat; varje ord han skrev och varje steg han tog. Man behöver inte läsa länge för att förstå varför.
Søren Aabye Kierkegaards texter har åldrats med sådant behag att de än i dag är levande och angelägna. Han skrev väl, med ett imponerande djup och allvar. Att välja eller inte välja - det var frågan som är grunden i hans filosofi. Han tog till orda mot ett hav av val. Den 1 augusti 1835 skrev han i sin dagbok: "Det gäller att finna en sanning som är en sanning för mig, att finna den idé för vilken jag vill leva och dö ... men den måste levande upptas i mig."
Det går att citera hur mycket som helst för att visa hur väl liv och verk hänger samman och det är vad man får lust till. Så övertygande är texterna att invändningar oavbrutet måste uppmuntras för att inte slockna. Oscar Wilde är en av få författare som klarar sig i en formuleringskonkurrens, men irländaren vände sig utåt, var humoristisk och publikfriande. Kierkegaard vände sig inåt, i enveten kraftmätning med det egna samvetet. Han skrev. Det var därför han inte gifte sig, utan bröt med sin älskade Regine i en av litteraturhistoriens klassiska kärlekstragedier: Dante & Beatrice, Romeo & Julia, Werter & Lotte, Regine & Søren.
Böcker var viktiga, flera gånget i veckan besökte Kierkegaard bokhandeln, ännu oftare var han på kaféer. Det kostade mer pengar än han fått av sin far. Universitetsföreningen där han var medlem klagade över försenade betalningar. Han låg efter med betalningen lite varstans. De femhundra riksdaler om året han skulle klara sig på räckte inte. Fadern fick rycka in och betala skulderna. Det hade han råd till. Han var en välbärgad köpman.
Søren Kierkegaards kafébesök var både många och långa. Jacob Minis kafé på Lille Kongensgade var en favorit. Där läste han korrektur på "Antingen eller." I sitt hem där Søren Kierkegaard läste och skrev var han oåtkomlig. På gatan var han åtkomlig för alla och envar. Han gick flera timmar varje dag, ivrigt samtalande, om det var en kusk, en tjänsteflicka eller en universitetslärare spelade ingen roll.
Man kan förstå och läsa Kierkegaard utan att ha varit i Köpenhamn, men att gå på "hans" gator i "hans" stad är inspirerande: "Förlora för allt i världen inte lusten till att gå. Jag går mig varje dag till dagligt välbefinnande och från varje sjukdom. Jag har gått mig till mina bästa tankar och jag vet ingen tanke så tung, att man inte kan gå från den." Förtröstansfullt och snusförnuftigt kommer slutsatsen: "När man således går på så går det nog."