Vattenfall byggde ett överdimensionerat kraftverk i Porjus. Det skulle klara både Malmbanans elektrifiering och även hela Norrlands försörjning av elström. Det skulle också stimulera den industriella utvecklingen. Porjus skulle locka industrier med billig elström.
Byggstarten i Porjus skedde 1910 och bjöd på stora strapatser. Allt byggmaterial och förnödenheter fick bäras de fem milen från Gällivare till arbetsplatsen, för det fanns ännu inga vägar. En provisorisk järnväg kom sedan till och underlättade arbetet.
Kraftstationens utformning med maskinsalen nedsprängd i berget och långa bergtunnlar som vattenvägar nådde världsrykte när den invigdes 1915. Då kunde elektriciteten kopplas in och försöksdriften på 129 kilometer av Riksgränsbanan började.
Malmbanans klimat var krävande och skulle sätta eldriften på prov. De elektriska tågen visade sig klara kylan och snöstormarna och elloken kunde dra så tunga tåg att planerna på dubbelspår sköts på framtiden. Nu kunde resten av järnvägsnätet elektrifieras.
Svenska Asea och tyska Siemens-Schuckert Werke fick uppdraget att bygga både kraftstationen i Porjus och anläggningarna längs banan, liksom två snälltågslok och 15 malmtågslok. Allt till det facila priset 19,2 miljoner kronor.
En stor del av kraftstationen i Porjus återfinns 50 meter under jord. Till starten 1915 fanns det plats för fem turbiner som senare utökas till nio innan driften lades ner 1995. Nu bedrivs forskning och utbildning på internationell nivå i två turbiner. I dag är kraftverksbyggnaden i Porjus ett byggnadsminne och i sommar åter öppet för besök efter pandemiårens stängning.
Efter den första sträckan Kiruna-Riksgränsen 1915 fortsatte elektrifieringen och 1923 var hela banan eldriven, även den norska delen. Nu gjorde de elektriska loken entré. De var så mycket starkare och effektivare än ångloken och kunde rulla 200 000 kilometer per år jämfört med ånglokens 75 000 kilometer.
Malmtågens vikt ökade. 1903 kunde ångloken klara tåg på 966 ton Riksgränsen-Kiruna. 2015 kunde de nya Iore-loken klara 8 600 tons tåg. Restiden påverkades för tågresenären. 1914 tog resan Riksgränsen-Luleå 14 timmar och 21 minuter. 2023 är restiden 6 timmar och 25 minuter.
Elektricitetens intåg innebar inte bara en revolution för resenärer och transporter. Den förändrade människans vardag. Elströmmen från Porjus förändrade dygnsrytmen och i hemmen försvann de tunga uppgifterna i hushållsarbetet.
Sverige var 1960 det första landet i världen där praktiskt taget alla hushåll var elektrifierade. I nästan alla svenska hem fanns nu elektriska tvättmaskiner, kylskåp, spisar, dammsugare och strykjärn. Det var just strykjärnet som i många hem blev den första elektriska apparaten.
Elektriciteten var dyr den första tiden, betydligt högre kilowattimmepris än vi dignat under de senaste åren. 1924 var priset för en kilowattimme 21 öre och vedspisarna fanns kvar för en billigare värme. Omräknat till dagens penningvärde motsvarade 1924 års elpris år 2023 8 kronor och 8 öre per kilowattimme.