Klockan är strax efter ett och om några minuter är det dags för genomdrag med kostym på scenen. Det sjuder av energi inne i Norrbottensteaterns lokaler. Premiären av musikalen Snövit ligger bara några dagar bort och nu finslipas detaljerna som bäst.
På andra våningen, i en av logerna, sitter Christian Sahlström och sminkar sig hastigt till dvärgen Nyfiken. Som förstaårselev på teaterhögskolan är Snövit en av de första stora produktionerna han är med i men några premiärnerver har inte gjort sig påminda än.
- Det är alltid lite småstressat innan men det ska bli roligt att möta publik, säger han samtidigt som han lägger mörkbrun eyeliner runt ögonen.
En trappa ner, i omklädningsrummet bakom scenen, får Karin Paulin Ek, som spelar rollen som styvmodern, hjälp med påklädningen av Ina Andersson, kostymtecknare, och Lotta Högberg, föreställningsmaskör.
En krinolin och en böljande basklänning prydd av svarta sidenrosor följs av en korsetterad, metallicglänsande jacka med puffärmar och en toppig, spektakulär huvudbonad. Hela proceduren att få på sig styvmoderns svarta klänning tar ungefär tio minuter.
Färdigklädd sträcker Karin Paulin Ek på sig med pondus, sätter de ringprydda händerna i sidorna och betraktar sin spegelbild i de vinklade speglarna samtidigt som hon prövande tar några steg i de högklackade stövletterna.
Hur går det att agera i sådana här kläder?
- Man måste bära huvudet högt. En stor tung grej på skallen gör att jag måste bära upp rollen som extrem högstatusmänniska, säger Karin Paulin Ek.
Idén till en musikal om Snövit fick regissören Håkan Bjerking redan 1994 när hans äldsta dotter var tonåring. Men i hans version väljer Snövit en annan väg än i Disneys version av bröderna Grimms klassiska saga.
- Hon är en väluppfostrad flicka som inte riktigt känner att hon passar in i rollen som lydig prinsessa där prinsen kommer och hämtar henne. Hon längtar bort redan innan jägaren för bort henne. Hon är en flicka som tvingas bli stark, växer och lär sig att vara försiktig. Hon är inlåst, säger han och drar paralleller till prinsessan Madeleine och baksidorna med det offentliga livet.
Snövits karaktär avspeglas också mycket i de kostymer som Ina Andersson skapat.
- Det är en kaxig flicka. Hon driver igenom sin vilja, säger hon och visar förändringen i kostymer från första scenens balettskor till de grova kängor och skogsklänningen hon har på sig hos dvärgarna.
Likaså står Snövits brudklänning i skimrande vit tyll "i motsats till styvmoderns stelhet".
Styvmoderns hårda korsetter och krinoliner blir också hennes fängelse, berättar Ina Andersson.
På en stol framför sminkbordet i omklädningsrummet bakom scenen sitter huvudrollsinnehavaren Jenny Antoni och väntar på att det ska bli klartecken för genomdraget. Hennes kolsvarta hår pryds av en näpen liten tiara och en grön sidenrock skyddar första scenens vita prinsessklänning från eventuella sminkfläckar.
Hur gör man en så klassisk sagofigur som Snövit till sin egen, frågar jag, men hon hinner inte svara eftersom det plötsligt blivit tid för ensemblen att samlas på scenen. Nu är det instruktioner från regissören som gäller.
Men en stund senare finns ytterligare några minuters väntan och Jenny Antoni svarar eftertänksamt på frågan.
- Jag är ju en annan person än Snövit och när jag börjar det undersökande rollarbetet så är det ju på något sätt utifrån vem jag är, säger hon.
Strax därefter släcks ljuset i salongen och de första takterna i musiken till föreställningen drar igång.