Det droppade in folk på herrgården där hemma-hos-utställningen Från mitt inre djur visades i helgen hos Marianne Strand.
Det var en happening arrangerad av Edeforsakademien. Samtidigt var det ett visningstillfälle för deltagarna i workshopserien Skaparsöndag, som konstpedagog Susanna Hellström höll i Harads hösten förra året.
Under dessa kurstillfällen tillkom Svartvit kollaboration, som ett resultat av gemensamt seende. Var och en av deltagarna tecknade lite grann och skulle sedan skicka teckningen vidare till nästa. I början var det inte självklart att släppa den till någon annan, men genom att släppa kontrollen utvecklades uppgiften.
Motiven plockades därefter fram genom att avgränsa dem med passpartout. I helgen möttes resultaten av de olika processerna; det gemensamma svartvita tecknade uttrycket med Yessiqa Lövbrands färgstarka bilder.
Scenen var Marianne Strands hem på herrgården byggd 1872. Besökarna möttes i entrén av historien om Carl Otto Bergman, en entreprenör före sin tid som inte heller följde invanda koncept.
– Jag har tänkt sedan jag flyttade hit att den här byggnaden är intressant. Jag är intresserad av kulturhistoria, säger Marianne, som samtidigt på det här sättet vill lyfta platsen.
– Bergman var en visionär människa och en stark industri, träindustrin, har byggt upp den här platsen. Nu har vi fler viktiga näringar, inte minst de kulturella och kreativa, som är viktiga för besöksnäringen.
Yessiqa Lövbrands bilder speglar hennes känslor och hur hon upplever och ser världen och samhället.
Marianne Strand anser att det är viktigt att lyfta det som görs lokalt. När hon nämnde att hon ville ordna en hemma-hos-utställning tyckte Susanna Hellström att det var en bra idé. Rummen är stora med ljusa väggar och fönster som släpper in ett fint ljus.
– Jag tycker för egen del om små, intima platser där man på ett lugnt sätt kan ta del av och gå djupt in i saker. Samtidigt blev det väldigt intensivt under visningen och det var roligt.
Yessiqa Lövbrand berättade uttrycksfullt om sitt skapande.
Yessiqa Lövbrand har alltid blandat olika uttryck. Hon är dansare, performanceartist och konstnär. Besökarna fick de första minuterna betrakta hennes oljemålningar under tystnad ackompanjerade av instrumental musik, komponerad av sonen Liam Gabrielsson Lövbrand.
Därefter berättade hon om den skapande processen och sitt behov av närhet till naturen med ord och ett mycket uttrycksfullt kroppsspråk. Hon är inte traditionellt skolad, utan började måla för sin egen skull. Tavlorna är en spegel av hennes känslor och drömmar, syn på världen och samhället.
Yessiqa Lövbrand blickar ut över fjällen. Hon målar även kulisser och skapar i olika material till och i föreställningar.
En av dem föddes ur ett ljus. Kroppen är ett av hennes redskap. I samband med en dansföreställning skadades hon; muskelfästena på baksidan av ena låret gick av.
Det innebar en stor livsförändring för Yessiqa Lövbrand. Hon fortsatte att ha föreställningar och jobba med konst, men behövde hitta nya rörelsevägar.
– Det jobbigaste var att inte kunna vara ute i naturen.
I samband med ett event i Norge hade en kvinna missat en utflykt. Yessiqa följde med henne upp på fället. Hon beskriver det som en återfödelse.
– Jag vaknade ur en dröm och såg ljusblå fjärilar spruta ut från benet. Några dagar senare blev jag friskförklarad. Jag fick ett helt nytt liv. Det betydde så mycket att jag var tvungen att måla det.
Yessiqa Lövbrand med ett par fåglar och i bakgrunden i vattnets element.
Hon ställde även ut några lerfiguriner som föreställer henne i naturen med djur eller element, alltid naken.
Varför?
– Vi är ju ett djur. Alla människor är unika underverk.
Förnimmelsen och upplevelsen kan bli djupare och starkare när alla sinnen stimuleras.
– Är du i rörelsen, i känslan är det helt fantastiskt. Det brinner jag för. Tillåt dig att vara i nuet, jag försöker och älskar att jobba med det.
Yessiqa Lövbrand har starkt behov av att vara nära naturen. "Vi är djur."
När hon målar kan hon vid de flesta tillfällen inte sluta. En utställningsbesökare drog parallellen till Dagerman och natten när han i ett inspiratoriskt rus skrev de 60 sista sidorna av romanen De dömdas ö.
– Yessiqa är inte rädd. Hon är fri och har inga blockeringar. Om fler människor får uppleva hur det är att ha en kanal där den skapande energi kan komma ut, utan skam, rädsla eller tävlingsinstinkt tror jag många skulle må bättre. Det är källan till kontakt inåt och med varandra, säger Marianne Strand.
Workshop i trädgården med Yessiqa Lövbrand på söndagen under utställningshelgen i Bodträskfors.
Därför kombinerades utställningen med en workshop som erbjöd deltagarna att prova på, skapa och inspireras av någon, som är så befriande prestigelös som Yessiqa Lövbrand är.
Skaparsöndag finansierades av Svenska postkodstiftelsens satsning Grannskapsinitiativet för levande, öppna och tillgängliga grannskap. Helgens utställning producerades med stöd av Bodens kommun.