Tanten upplever en renässans just nu. Bara under de senast åren har det kommit ut flera nya böcker om tanter. I boken Tanten, vem är hon? En (t)antologi, skriver professor i etnologi vid Umeå universitet Marianne Liliequist, att tanten är mer aktuell än någonsin. Tanten ses som företrädare för civilkurage, vågar säga ifrån, är barsk och orädd. Men samtidigt, menar Liliequist, lever vi i en tid där åldrandet förnekas. Tanten beskrivs ofta, precis som andra ålderskategorier, med en motsägelsefull dubbelhet. Hon representerar trygghet och beständighet, men också osynlighet och maktlöshet. Hon är både tidlös och evig, överspelad och föråldrad.
Vad är en riktig tant? frågar sig Fatima Bremmer i sin bok. Owe Ronström, professor i etnologi, som forskat om åldrandets kultur under 1900-talet och som i många år forskat om pensionärernas liv, tillvaro och fritid, menar att tanten är en borgerlig figur, en stadsbo. Det var arbetarkvinnorna som flyttade in till städerna och klev in i den rollen. Så uppstod tanten.
Själva ordet tant kommer från gammalt franskt och tyskt språkbruk och har betydelsen släktrelation.
Marianne Liliequist skriver i boken Tanten, vem är hon? "Vad skulle jag ha varit utan er tanter. Hur skulle min barndom sett ut? Det var ni som satte färg på mitt liv, som var den fasta tillflykten när tillvaron kändes osäker, som gav mitt barnaliv innehåll och mening". Vidare skriver hon ..."När jag kom i onåd där hemma eller bara hade tråkigt, pinnade jag iväg så fort som benen kunde bära mig till tant Bengta, tant Hulda, tant Ottilia eller till mormor och moster Ragnhild och moster Kjerstin i morfarsgården eller kanske bara en trappa ner, till moster Viola, min extra mamma".
Enligt Liliequist har tanterna försvunnit ur den svenska familjehistorien trots att de spelat en stor roll i mångas liv, i byar och storstädernas familjehus.
Innan ungdomskulturen tog över på 1960- och 70-talet var tant en hederstitel. Då hörde det till vett och etikett att, som barn, säga "tant" och då fanns det tanter överallt. När ungdomsidealet tog över blev "tant" negativt. Men trots att detta fortfarande är tongivande i vårt samhälle vinner ålder och erfarenhet allt större respekt. Tanten framstår ändå alltmer som en person med ett starkt civilkurage, hon oroar sig inte ständigt för sitt utseende. Liliequist menar, att allt fler unga människor i dag går klädda i kappa och blommiga klänningar, de har handväska och tantskor. Risken att ses som "tantiga" är ju obefintlig.
Att tanten är i ropet vittnar inte bara den litteratur som finns skriven. I dag finns det också tantmuseum i byn Hovra i Hälsingland och i Kälarne i Jämtland. Varje år utkommer en Tantkalender och 2013 års version handlar om det bästa sättet för tanter att flirta på.
Tanten är verkligen värd en bok. Hon har gett sitt avtryck i historien. Stabil har hon stått där och inte dragit sig för att höja rösten mot orättvisorna. Med hemmet som bas har hon varit tryggheten i det svenska välfärdssamhället.