"Ooo-iii, ooo-iii, ooo-iii", hörs det från ett av lagerrummen på Brännvalls kafé i Överkalix. Från det motsatta hållet strömmar samtidigt tonerna av en tramporgel. Den glade bagaren? Knappast. Mitt bland de härliga dofterna av kaffe, nybakta bullar och gräddiga bakverk förbereder sig i stället Marianne Racine-Granvik och Vera Kappeler inför torsdagskvällens spelning. Det är duons andra i länet - den här gången.
- Men vi har uppträtt tillsammans i Norrbotten tidigare. För fem år sedan i en kvartett. Då var tappningen lite mer jazzig, även om vi precis som nu spelade svensk folkmusik, berättar Marianne Racine-Granvik en stund senare.
Utanför faller snön och vintermörkret, vilket passar extra bra med tanke på föreställningens namn: Vinter.
- Man måste ju alltid ha en titel. Så när vi märkte att spelningarna skulle äga rum på vintern tänkte vi att vi gör väl en cd som passar att lyssna på när det är kallt och mysigt. Det är från den som de flesta av låtarna kommer. En slags hyllning till vintern här uppe, säger Marianne Racine-Granvik.
Själv har hon sin härstamning från de fyra årstidernas land i Tornedalen och Haparanda.
1984 förde dock mötet med hennes man henne till Schweiz. Där har hon inte bara ett jobb som sånglärare på musikhögskolan i Zürich utan också en plats på den schweiziska jazz- och folkmusikestraden. Sedan tio år tillsammans med pianisten Vera Kappeler i tvåmannabandet Tuliaisia.
- Namnet är ett finskt uttryck för den lilla present man brukar ha med sig när man är bortbjuden på fest. Det är också lite så vi vill att våra uppträdanden ska vara. Som små symboliska, gåvor till publiken, förklarar Marianne Racine-Granvik.
I förpackningen till den här veckans turné döljer sig förutom en hel del omarrangerade, tornedalska visskatter ett och annat skillingtryck, en egen komposition och en nostalgisk schlager. Det hela ackompanjeras med tramporgel och - naturligtvis, då man kommer hela vägen från Schweiz - lite joddlande:
- Fast jag lärde mig faktiskt grunderna redan innan jag flyttade från Sverige, när jag lyssnade till Alice Babs, avslöjar Marianne Racine-Granvik med viss munterhet.
Mottagandet hittills tycker hon och kollegan Vera Kappeler har varit mycket bra. Föreställningen i Överkalix ska snart visa sig bli helt fullsatt och i Hortlax kyrka, där duon hade sitt allra första stopp, stod den lokala manskören för en god uppbackning - trots att kören och duon bara repeterat en gång tillsammans innan föreställningen.
- Idén är just att man inte ska behöva öva ett år i förväg. Vi har haft samma upplägg när vi åkt runt med föreställningen i Schweiz, säger Marianne Racine-Granvik.
Vad är då skillnaden mellan att uppträda i Schweiz och "här hemma" i Sverige?
- Eftersom jag sjunger på svenska måste jag berätta mer för den schweiziska publiken. De tycker det är väldigt exotiskt med vinter.
Men här vet ju alla vad snö, kyla och islossning handlar om.
- Svenskarna är kanske inte heller lika temperamentsfulla som schweizarna, påpekar Vera Kappeler.
På fredagskvällen väntade ännu en föreställning i Haparanda. Turnén avslutas sedan på söndag i Kulturens Hus i Luleå. Bygdens dotter Marianne Racine-Granvik blir dock kvar ännu ett tag i länet för att sjunga på Jokkmokks marknad tillsammans med en jazztrio. Det lär inte heller vara sista gången hon dyker upp i vinterlandskapet i Norrbotten:
- Även om jag känner mig hemma i Schweiz kommer jag alltid tillbaka.