Ni kommer inte att tro mig när jag berättar detta. Men det hände för inte så länge sedan. Människor syntes sitta i något som liknade en park på Storgatan i Luleå. Det rådde fin stämning. Folk satt där och småpratade. Eller bara tittade på folkvimlet. Alla verkade nöjda.
När man tittar på bilder från tiden när detta påstods ha ägt rum uppstår alltid samma diskussion. Såg inte parken konstgjord ut? Varför hängde en stor vepa med bilder från kontorsmiljöer på Ebenesers kortvägg?
Något skumt var det?
Men vad?
På parkförvaltningen hade det länge diskuterats vad man kunde göra sommartid. Om vintrarna var det sedan 1986 fullt upp med att göra isskulpturer av olika djur.
Det var då Pettersson kom med sitt briljanta förslag.
- Vi anlägger en park på Storgatan.
Förslaget vann inte genast gehör utan Pettersson fick kämpa för sin idé.
- Men vem vill sitta där? invände kollegerna.
- Kan vi göra djur i snö, sa Pettersson, kan vi göra en park och människor ... ja, i något lämpligt material.
Här var det nära att kollegerna hade idiotförklarat Pettersson. Men de hade tidigare haft gott tålamod med honom eftersom han nästan alltid lyckades hitta ett sätt att förverkliga sina idéer.
- OK, vi är med, sa kollegerna.
Pettersson tyckte det var en skam att staden inte hade fler grönytor i centrum. Den enda växt politikerna verkade känna till var tillväxt.
Så han skred till verket och tog kontakt med den från staden kände dockspelaren Naffats Grebretsew. Möjligheterna finns i fantasins värld, hade denne sagt. Och här slog det Petterson att den realism politikerna hänvisade till allt som oftast var grå och gjuten i betong.
Sagt och gjort. En park, om än konstgjord, blev det. Och människorna tycktes vara glada över parklivet och de utplacerade hubotarna.
Pettersson var nöjd. Detta var ett steg närmare ett grönområde i centrum. Men aldrig får man vara riktigt glad, tänkte Pettersson när han såg hur grävskoporna förintade parken.
Nu förstår jag mycket väl att ni inte tror mig. Park på Storgatan? Vilket jävla svammel! Där ska byggas hotell och enda musiken är pengars skrammel.