Den 20-årige skalden tog till orda sedan kung Adolf Fredrik avlidit på kvällen den 12 februari 1771, fettisdag det året. Orsaken har i 250 år sagts vara att monarken åt ihjäl sig på semlor, eller hetvägg, alltså semlor i het mjölk, men en mer komplett förklaring gav den bulle(!)tin som förkunnade konungens frånfälle:
”Hans Maj:ts dödsfall har skett av indigestion av hetvägg, surkål, rofvor, hummer, kaviar, böckling och champagnevin”.
Kungen hade dålig hälsa och frosseriet gav honom känningar av yrsel och magkramp, varefter han dog. Efteråt konstaterades att han hade fått ett slaganfall. Att enbart skylla på semlorna var alltså inte alldeles korrekt.
På Svenska Semleakademiens hemsida uppmärksammade Louise Brodin händelsen. Hon hade läst Carl Grimbergs ”Svenska folkets underbara öden” och citerade från den Johan Gabriel Oxenstiernas beskrivning av den ödesdigra kvällen:
"På aftonen den 12 februari satt konung Adolf Fredrik glad och munter i kretsen av sitt hov vid spelbordet, då han plötsligt träffades av slaganfall. Knappt hann man föra honom till ett annat rum och lossa hans halsduk, förrän han var död.”
Någon död i skönhet var det knappast, vilket Oxenstierna bekräftade i sin dagbok:
"Det är ej att omkomma på det mest lysande sätt.”
Genom historien har semlorna annars inte blivit särskilt omskrivna, även om det finns exempel.
Från Zacharias Topelius ”Fältskärns berättelser” citerar Louise Brodin en rad ur Salvius beskrivning av soldaternas tillvaro under 30-åriga kriget:
"I det liffländska kriget måste de ofta taga till godo med vatten och mögladt grovt bröd till ölsoppa; nu gör finnen kallskål i stormhatten med vin och semla."
I mer modern tid har Åke Holmberg lyft fram semlan i sina ungdomsböcker om mästerdetektiven Ture Sventon från åren 1948–1955. Sventon har ett talfel så därför är det ”temlor” som han beställer på Konditori Rosa på Drottninggatan i Stockholm. Han kallar det ”landets enda fackmässigt skötta konditori” eftersom det året runt erbjuder lagom gräddade semlor med pösande grädde.
Den dagsaktuella godsaken har kallats fettisdagsbulle och fastlagsbulle, men numera är det vanligast med semla – från latinets simila, som betyder fint vetemjöl, men ett ord som i sin tur torde härstamma från Mesopotamien, enligt Jenny Larsson, professor i baltiska språk vid Stockholms universitet.