Folk går ut och in i klassrummet under pågående lektion och pratar högt. Det råder bristande studiero. Många elever är otrygga, både i klassrummet och på skolgården. I rapport 5847 som kan laddas ner på deras hemsida står det:
"Bland annat förekommer bråk och konflikter, hård jargong och bristande respekt mellan elever på skolan."
Det värsta är att detta inte är nytt. Så här var läget även för sju år sedan när mitt eget barn gick där. Flera gånger besökte jag skolan för att få se med egna ögon. Situationen gjorde mig illamående. Mitt under en lektion såg jag en kille slå ett hårt knytnävsslag mot en mindre klasskamrat, det märktes hur ont det gjorde. Under rasten spelade eleverna rundpingis, plötsligt bankade en grabb en annan hårt över låret flera gånger med sin pingisracket. Det otäcka var att de andra eleverna fortsatte att spela som om inget hänt. För dem verkade det helt normalt att en kompis fick stryk.
En annan lektion hjälpte jag en pojke med läs- och skrivsvårigheter. En elev passerade bänken där vi satt och sa högt:
– Vad gör du med den där DAMP-ungen?
Förmodligen fick pojken höra sådant varje dag. Även bland tjejerna förekom svår mobbning, bland annat i idrottens omklädningsrum när ingen vuxen såg på. Hån, hat och förnedring satte djupa märken hos de drabbade.
Vi var några föräldrar som bestämde oss för att agera. Inget barn skulle behöva utsättas för detta. Det var svårt att inse att vi hade lämnat våra minsta i en psykiskt och fysiskt farlig miljö.
Jag skrev en rapport om den mobbning jag sett, och trodde att rektorn omedelbart skulle stoppa detta. Enligt den nya skollagen finns sådana möjligheter. Elever som slår och kränker kan varnas, stängas av och tvingas flytta om de inte bättrar sig. Vi fick värme och stöd från vissa föräldrar, men också kritik från andra. Dessa menade att vi borde hållit tyst. Själv fick jag ta emot både strykhot och mordhot från elever. Men till skillnad från deras klasskompisar kunde jag försvara mig. När rektorn inte klarade av situationen anmälde jag skolan till Skolinspektionen, och i juni 2012 fälldes skolan för kränkningar och våld.
Men vad hjälpte det. Sju år senare är läget nu så illa på Pajala Centralskola att man hotas med en halv miljon i böter. Att elever lämnar klassrummen mitt under lektionen, skriker och stör, spelar mobilspel och inte lär sig ett dugg är naturligtvis illa. Men ännu viktigare är att inga barn ska behöva känna sig otrygga. Den mobbare som inte slutar att hota och kränka måste stängas av, och som sista utväg få söka sig till en annan skola. Detta ska gälla även om skolledningen råkar vara släkt med barnets förälder, om föräldern är anställd av kommunen eller råkar komma från samma hemby som man själv.
Alla de vuxna på skolan, lärare och elevassistenter, måste få känna ett absolut stöd och förtroende från skolledningen när man ingriper mot ordningsproblemen. Och vi föräldrar måste acceptera att även vårt barn kan vara en av dem som måste sluta slå eller störa. Skolinspektionen visar i sin rapport att nu får det tamejfan vara nog. De vuxna måste ta tillbaka makten i Pajala Centralskola. Inga fler barn ska behöva fara illa där.