De tusen öarnas skärgård som kulturhistoria

Tusen öar och tusen år. Luleå skärgård beskrivs än en gång, men nu med kulturhistorien i fokus. I Luleå skärgård - ett örike i Bottenviken ror författarna Kjell Lundholm, Henry Rönnbäck och Rolf Johansson omkring i denna otroligt rika arkipelag på jakt efter historien om både dåtid och förändringen som skedde i efterkrigstidens spår.
- Det är en bred skildring av människornas närvaro i naturlandskapet, säger huvudförfattaren Kjell Lundholm.
Själv är han ingen skärgårdsråtta direkt. Han saknar egen båt och noterar just begränsningen som finns, det fåtalet öar som det egentligen går att besöka utan egna segel. Men ett rikt material har han ändå kunnat samla in från arkiven. Och det han noterar är förändringen som ö-livet genomgått, från att ha varit ett produktionslandskap med både fiske och jordbruk, mer till att bli ett fritidsområde.
Näringen nu handlar om turism i mångt och mycket, även om det finns kor kvar på Hindersön som blir till hamburgare på Jopikgården. Men även det kan ju kännas som en del av turist- och besöksnäringen.
- Ytterst får bor kvar i skärgården numera, konstaterar Kjell Lundholm.

Det är ett omfattande material som presenteras i boken som ges ut av Nederluleå hembygdsförening. Sälfiske, labyrinter, ond bråd död, gruvdrift, lotsning, fyrar och industrialisering har alla fått egna kapitel - bara för att nämna några teman. Många intressanta detaljer dyker upp i efterforskningens kölvatten. För den som inte visste det så ligger ju ett vrak på botten i Luleås Norra hamn, troligen någon slags pråm från 1600-talet, och i boken kan man se det gåtfulla fartyget på bild.
I skuggan av nutida skärgårdsskandaler och allt prat om hur fantastisk skärgården är - hur man tror på en expansiv utveckling av turistnäringen -  kan man säga att historien går igen. Likt en surmulen mötesdeltagare på skaffa-fler-turister-seminariet kan vän av ordningen utbrista: "Det där har vi provat förr."

I arkiven har Kjell Lundholm hittat uppgifter om en satsning i mitten av 1860-talet. Då bildades nämligen ett särskilt bolag för att främja dåtidens turism med en badanstalt. En stor badinrättning uppfördes på Småskär. Visserligen gick verksamheten någorlunda bra första säsongen, men sedan dog intresset ut. Lönsamheten var för dålig. Hotellet blev så småningom en slags kollektiv sommarstuga med självhushåll, men dog då snabbt ut och byggnaden flyttades in till stan.
- Så slutade 1800-talets badhotellsepok, skriver Kjell Lundholm i boken.
Men kanske kan det betecknas som det första steget för skärgården mot en miljö mer för fritidsliv som det kan beskrivas i dag.
Belägg för att skärgården varit befolkad i tusen år tycker sig Kjell Lundholm ha funnit.
Dateringen har gjorts utifrån landhöjningen och att öarna tog landspaket i namnmässig besittning.
Lättare är det att med exakthet följa historien från mitten 1500-talet och framåt. Hindersön var i vart fall befolkad redan 1543, det kan man visa, enligt Lundholm.
- Det är ju en oerhört rik skärgård med drygt tusen öar bara inom Luleå kommun, säger han.

Bokens 200 sidor med återblickar och historieskrivning hoppas han ska ge inspiration till skärgårdens besökare. I framtiden hoppas han på satsningar som gör att fler får möjlighet leva kvar bland öarna.
- Kanske kunna leva på turismen, säger han. För att försörja sig på fjällkor och strömming som förr fungerar knappast längre.