Berto Marklund blev främst erkänd som skulptör och konstnär, men var även skådespelare i 14 filmer, flera av dem med Jan Troell som regissör.
Berto (en förkortning av Roberto, mamma Lisa var svag för det italienska) visade redan som liten intresse och talang för att forma figurer. Det skedde i en tid som han i en intervju i DN 1996 kallade ”bottenlöst svart”. Fadern var okänd och modern sjuk i tbc. Han bodde med sina morföräldrar och i morfars snickeriverkstad gjorde han gubbar i trä, det material som han hela livet trivdes bäst med. Det var så enkelt att direkt se vad som skulle tas bort.
I ungdomen spelade han jazz med tonsättaren Bo Nilsson, ett annat av Malmbergets genier, och som slöjdlärare hade han författaren Björn-Erik Höijer, det tredje geniet. Fast när Höijer frågade om han betytt något för Berto Marklunds skulpterande, blev svaret:
”Nej du, det blev jag TROTS dej och Malmberget.”
Efter en tid till sjöss gick han folkhögskola i Skellefteå, där rektorn tyckte att han skulle söka till Konsthögskolan i Stockholm. Han skickade in några gubbar och kom in.
Efter det flyttade han och frun Anja till Paris, där de bodde 1963–1970 och fick sina barn Kalle och Frida.
En tid var han i Verona och jobbade i brons, men snart återvände han till Sverige och träet. Med tiden bytte han från stämjärn till motorsåg. På ett par minuter åstadkom han då det som annars tog en vecka. Fast ibland gick det lite för fort och han fick börja om.
Berto Marklund har skapat en hel del offentlig konst. Hemma i Gällivare finns ”Tre seitar”, ett verk som vållade viss debatt. Kyrkofolket ogillade namnet, men konstnären vägrade ändra det. Från sin mormor hade han ärvt känslan och respekten för samerna och som tack för att han stod på sig fick han en samekniv i gåva, berättade Anja Marklund i en NSD-intervju 2017, en kniv som han använde när han snidade småskulpturer.
Han har också skapat ”Gestalt i norr” i Boden, bronshästarna ”Vid Källan” i Tjurbergsparken i Stockholm. ”Karyatid” i Umeå, träskulpturen ”Spelmän” i Säterdalen och en lekskulptur i Rosengård i Malmö.
Under fyra decennier hade han en rad separatutställningar, den sista på Thielska galleriet i Stockholm 2000. Han finns representerad på Nationalmuseum, Moderna museet, Göteborgs konstmuseum, Malmö museum och Norrbottens museum i Luleå.
Berto Marklund blev mest långlivad av ”Genierna från Malmberget”, ett uttryck om vilket han sa:
”Haha, ja det var någon journalist som skrev det. Jag tyckte det var lustigt.”
Berto Marklund avled den 31 december 2020.