Berömvärd biografi över Bellman

Ibland talar man om en ”guldålder” i svensk litteraturhistoria. Vilken ålder som ska få den äran kan dock diskuteras.

Carina Burman har skrivit "Bellman. Biografin".

Carina Burman har skrivit "Bellman. Biografin".

Foto: Fredrik Hjerling

Kultur2019-10-15 06:00

NY BOK

Carina Burman

Bellman. Biografin

Albert Bonniers förlag

Ett förslag är 1700-talet med ingen mindre än kungen själv, Gustav III, som konstnärernas och de sköna konsternas beskyddare. Eller kanske vi stannar upp för Carl von Linné, ”blomsterkungen” som ständigt sökte ”nyttigheter” i naturen till rikets förkovran. Det var ett sätt att ge svenskarna ökade ekonomiska resurser, som vi idag skulle säga. 

I det skeendet möter vi Carl Michael Bellman, trubaduren och visskrivaren, urstockholmaren, med ett rykte av glada livets drycker. Han var samtidigt en ansedd man i finare kretsar och sonson till en kyrkoherde i huvudstaden. Samtidigt kan vi tillägga att hans ekonomi tycks ha varit högst problematisk. Bellmans eftermäle var skiftande inte bara som legendarisk ”poet” till F"redmans epistlar" och "Fredmans visor" utan även som drabbad av konkurs. 

Eller är mina slutsatser alltför lättvindiga? Carina Burmans arbete är en typisk biografi med födelse, barndom, mannagärning och bortgång. Vi möter ett myller av citat och en hel del bakgrundsbeskrivningar. Bilden formas till ett Stockholm som på den tiden var i stort sett lika med Gamla stan. Där besjöngs ett område med tragiska livsöden men även livets ljusa dagar. Burmans bok ger en litterär tidsbild, helt enkelt en skildring, en biografi och det är berömvärt i sig.

Frågan kvarstår dock: Är det rimligt att ägna 750 sidor åt Bellman och att trots detta saknas i stort sett livet sådant det har skildrats av andra Stockholmsförfattare? Tankarna går till en mera prosaisk berättare, Per Anders Fogelström. Han sammanfattar tiden i ”Mina drömmars stad”. Visserligen gäller det ett sekel senare eller slutet av 1800-talet men trångboddhet, usla bostäder eller öl och brännvin fanns även i det fallet. 

Av Fogelströms texter blev det inga hyllningar till samhällets storheter eller väna bilder i stil med ”Fjäriln vingad syns på Haga”. Det står oss därför fritt att välja vår egen Stockholmsskildring: Ulla Winblad och kroginteriörer eller inflyttade proletärer som sliter hårt i sina yrken. Båda grupperna kan ha sitt berättigande när vi får tidsbilden från kungliga huvudstaden.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!