Berättelser från diktaturen

Kan ett land betraktas som en demokrati om man inte tar itu med sin historia?
Frågan ställs av Rosari Sánches Mora i Kerstin Ekströms bok Överlevarna som handlar om några av de som överlevde inbördeskriget och Francos diktatur i Spanien.
Fotogafen och författare Kerstin Ekström har under 20 års tid rest i Spanien, träffat överlevare och skrivit ner deras historier.
Och berättelserna som kommer från människorna liknar varandra i ett flertal aspekter. Alla vittnar de om summariska rättegångar och avrättningar, Francodiktaturens lakejer och deras godtycke i en fascistisk diktatur som överlevde i 30 år efter att Hitler och Mussolini lämnat in.

Men några sanningskommissioner likt de i Sydafrika, eller Nürnbergrättegångarna har aldrig hållits. Spanien har haft påfallande svårt att göra upp med sin historia - trots att över 100 000 människor avrättades.
Överlevarna är inte en bok för den som vill ha de stora dragen i det spanska inbördeskriget, strategier eller fakta om slag.
Det här är precis vad titeln anger; berättelser från 40 av de som överlevde. Det är enkelt och rakt återgivna berättelser, där överlevarnas egna röster får träda fram.
Ekström går varsamt fram, likt forskaren som gör djupintervjuer.

Och det är gripande berättelser och livsöden om människor som av övertygelse och nödvändighet kom att kämpa mot Francoregimen. Det kunde räcka med att ha arbetat som sjuksköterska på fel sida av fronten för att fängslas, eller vara släkt med fel person för att råka illa ut.
Bland de svenska volontärerna märks förstås en annan ingångspunkt än nödvändigheten. De tre som intervjuas i boken reste till Spanien för att strida, och gjorde det av politisk övertygelse, för att försvara demokratin och, kanske, drömmen om ett annat liv. Eller som Stig Berggren uttrycker saken: "En arbetare hade inga rättigheter alls. Så det var kanske inte så konstigt att man åkte till Spanien."
Han åkte så småningom hem till Sverige med livhanken i behåll och kunde fortsätta sitt liv i frihet, även om han hade svårt att få jobb.

Stig Berggrens käresta Maria Sans Moya fick aldrig den möjligheten. Hon var 17 år och förälskad i Berggren, men hennes mor satte stopp för hennes försök att lämna Francos Spanien. Hon träffade så småningom en annan man, gifte sig och fick barn, men kunde aldrig glömma sin kärlek till svensken från Folkkungagatan i Stockholm.
Det kan tyckas vara en banal historia bland all död som passerar revy i de överlevandes berättelser, men visar samtidigt hur Francos diktatur skar genom människornas liv på alla plan. Och Ekström fångar upp sådana nyanser, som bara ett långvarigt arbete med ett ämne förmår att snappa upp. Det inhumana i diktaturen kommer fram på alla plan - inte bara i slagen, tortyren och avrättningarna.